Alla inlägg av Jenny Forsberg

Väder och vind i Valle Gran Rey

Valle Gran Rey

I dag blåser det så mycket att jag helst undviker att gå ut faktiskt. Jag var ute en kort sväng för att handla grönsaker på ekoaffären nära busstationen, men det var en sträcka nere vid rondellen när jag var tvungen att gå och blunda för att inte få allt möjligt omkringblåsande skräp i ögonen.

Jag hoppas att alla som är på La Gomera på vandringssemester avstår från att gå upp i bergen i dag. Förutom säkerhetsrisken kan det inte vara särskilt roligt att vara ute och vandra.

Själv har jag inte vandrat alls hittills. Min skröpliga kropp vill inte. Jag har två trasiga höfter, två knän som strular ordentligt ibland och ett mindre diskbråck i ryggen. Inget av det här är några nyheter men tidigare år har det ändå funkat (mer eller mindre bra) att vandra. Fast förra året var det ganska tveksamt och jag vandrade inte alls lika mycket då som tidigare år. Men just nu funkar det alltså inte alls; det är framför allt höfterna som sätter stopp. (Det här skriver jag varken för att fiska sympati eller för att få goda råd, utan bara för att förklara varför det inte blir några vandringsinlägg just nu :-)

Jag vet inte hur stark vinden faktiskt är i dag men min väderapp säger att det ska blåsa 11 sekundmeter. Det sa mig ingenting, men när jag tittar på SMHI:s tabell över vindstyrka så ser jag att 10 sekundmeter räknas som storm och 12 som orkan. Det är alltså inte bara jag som är mesig och tycker att det blåser :-) (Uppdatering: eh, nej, det är jag som är mesig, och dessutom tydligen inte kapabel att läsa tabeller. Tack Malin, som påpekade det i en kommentar. För att det ska vara storm ska det blåsa 24,5 m/s – myyycket mer än det gjorde här alltså.)

Jag vet inte om det framgår på den här bilden vilka vågor det är i havet av blåsten.

Över huvud taget har det inte varit så fint väder här sedan jag kom hit för en vecka sedan. Först regnade det. Sedan var det mest molnigt. Därefter kom det Calima. Och sedan har det blåst mycket, varav i dag alltså riktigt mycket.

Jag är ju här i sju veckor, och då spelar vädret ingen större roll. Om det är dåligt väder någon vecka så blir det väl bättre någon annan vecka. Men jag vet att en hel del bloggläsare bara är nere en eller två veckor under vintern, och de vill förstås ha sol.

I går var jag och sjöng för första gången sedan jag kom hit. Sången är i år på torsdagar 13.30-15.30. Än så länge är det i den vanliga lokalen precis vid Vueltas-stranden, men det är oklart om det kommer att vara kvar där, eftersom lokalen byter ägare vid årsskiftet. Kanske blir det någon annanstans från och med nästa vecka.

I och med att jag var och sjöng fick jag också mitt första ordentliga tyska språkbad sedan jag kom hit. Jag kom ju igång lite med att prata tyska under min förra vintervistelse här. Nu verkar jag ha glömt allt igen. Men, men, några veckor i den här tysktalande delen av världen kommer att göra susen ;-)

Själv har jag haft en lugn semestervecka. Mycket reflektion, tankar, läsning, lärande. Jag tar lektioner i Alexanderteknik, och det gör att det händer saker i kroppen. Kanske, kanske, kanske blir höfterna bättre så att jag kan vandra igen. Över huvud taget är Valle Gran Rey en bra plats att vara på om du vill få olika typer av kroppsterapi, som massage och liknande. Billigare än hemma är det oftast också. Och de som jag har varit hos har verkligen varit bra, som Deborah som behandlar mig just nu.

Och så har jag suttit på terrassen och ätit närodlad mango och avokado. Summa summarum har jag det sjukt bra just nu. Jag tänker fortsätta i samma stil under helgen; på måndag börjar jag jobba igen.

Kolla: jag ser ut som en insekt i mina solglasögon :-)

Frågor och svar om mina vintrar på La Gomera

Resa

Jag får en del nyfikna frågor från min omgivning om mina vintervistelser på La Gomera. Därför har jag samlat ihop några frågor och svar här. Det är ett långt inlägg men det har tydliga frågerubriker, så du kan hoppa till just de frågor du undrar över.

Det här inlägget handlar alltså inte så mycket om La Gomera utan om hur jag lägger upp min vintervistelse här. Förhoppningsvis ger det svar och inspiration till den som också är sugen på att tillbringa mer än någon veckas semester på varmare breddgrader än i Sverige under vintern.

Som bakgrund kan jag nämna att jag har gjort två livsval som kanske gör det lättare för mig än för många andra att åka i väg en längre period:

  1. Jag har inga barn.
  2. Jag har ingen anställning.

Nästan längst ner i det här inlägget länkar jag även till ett tidigare inlägg jag har skrivit för dig som skulle vilja åka men som inte kommer iväg för att det är något som hindrar dig.

Hur började det?

Jag avskyr att vara i Sverige under vinterhalvåret. Det är på tok för mörkt och kallt för mig. Eftersom jag inte heller gillar julen (länk till ett inlägg på min vanliga blogg, där jag skriver om att jag inte firar jul) så brukade jag alltid åka på semester till något varmt ställe över jul. Men jag drömde om att slippa mer än två veckor av den svenska vintern.

År 2006 gjorde jag mitt första försök att flytta kontoret söderut. Resan gick till Kap Verde. Jag hade två veckors semester över jul och stannade sedan kvar i ytterligare två veckor för att jobba. Det var dock för dålig internettillgång på ön Sal där jag befann mig (det här var alltså tio år sedan; det är bättre nu). Jag var tvungen att tillbringa en stor del av min arbetstid åt att jaga runt på olika internetcaféer och försöka ladda ner texterna som jag skulle jobba med.

År 2012 var jag sugen på att ta tag i vinter-i-värmen-projektet igen. Jag kom att tänka på att jag hade varit på en sångresa i Valle Gran Rey på La Gomera i januari 2008 och att det ju var mysigt. Kanske var det en plats där jag skulle kunna tillbringa en längre period? Eftersom jag känner flera som har varit på den här sångresan, och alltså i Valle Gran Rey, många gånger så frågade jag runt bland dem. Min viktigaste fråga var nog: Finns det bra mataffärer i Valle Gran Rey? På Kap Verde-ön Sal var matutbudet skralt och så vill jag inte ha det under en längre vistelse. Och inte har jag vare sig lust eller ekonomi att äta ute varje dag. I Valle Gran Rey finns det grymt bra mataffärer – men det visste jag inte då; under den där sångveckan hade jag inget kök utan åt på restaurang.

Jag bestämde mig för att åka till Valle Gran Rey. Vad jag inte heller visste då var att om man vill bo i Valle Gran Rey över jul och nyår så behöver man boka det långt i förväg. Jag började inte leta förrän på hösten och hittade heller inget boende över helgerna. Jag hyrde en lägenhet en bit upp i Valle Gran Rey-dalen från början av januari och kompletterade med att vara på Teneriffa i tio dagar över jul och nyår.

Här har jag skrivit om att boka boende i god tid om du vill åka till Valle Gran Rey på vintern.

Hur kom du på att du ville tillbringa vintern just på La Gomera?

Jag hade ju varit på den där sångresan i Valle Gran Rey men inte tänkt på att det skulle vara något särskilt med platsen. Att jag testade att vara där en längre period i januari 2012 var just ett test. Var det här en plats jag skulle trivas på? Och jag blev störtkär. Kärlek vid andra ögonkastet. Nu betraktar jag Valle Gran Rey som mitt andra hem på jorden, och det finns ingen annan plats jag känner så starkt för.

Hur länge är du borta?

Min vintervistelse har oftast varat i sex eller sju veckor. På vägen till La Gomera brukar jag ofta utforska någon annan av Kanarieöarna i några dagar eller någon vecka. Jag skulle vilja vara borta längre; jag drömmer om att åka redan i början av november. Men jag har inte fått till det än. Förr eller senare, hoppas jag!

Hur många vintrar har du gjort så här?

Jag började vintern 2011/2012, så nu – vintern 2016/2017 – är det sjätte gången.

Vad gör du där så länge?

Jag tar med mig min dator och flyttar kontoret till Valle Gran Rey. Jag är frilansande språkkonsult i svenska och har ett soloföretag som heter Klartext. Många av mina uppdrag går ut på att skriva eller granska texter. Det innebär ofta att jag sitter framför datorn och jobbar på egen hand, och det kan jag göra under parasollet också. Om jag har uppdrag som kräver att jag är på plats hos kunden så får jag försöka styra det så att jag inte har några fysiska möten just under den här perioden. Och om inte det fungerar måste jag tacka nej till uppdraget. Eftersom jag vet i förväg att jag inte kommer att vara i Sverige under den här perioden så kan jag tala om det för (potentiella) kunder i god tid. Januari är även en period på året när jag ofta har lägre beläggning än andra tider, så det passar bra för mig att vara borta just då.

Jag brukar även passa på att ha lite semester runt jul och nyår, eftersom det är många röda dagar och inte så många som förväntar sig att jag jobbar då. Men så fort helgerna är över så går jag in i vardagsläge. En stor del av poängen med min vintervistelse på La Gomera är just att jag tar med mig min vardag och förlägger den på en plats där klimatet passar mig bättre, och där jag dessutom känner mig otroligt hemma. Det är den här vardagen jag är ute efter, inte att ligga på stranden i ett par månader.

Även om jag inte skulle jobba under den här tiden vore det inte svårt att fördriva tiden. I Valle Gran Rey finns massor av aktiviteter i stil med att sjunga, dansa fridans och göra yoga, och jag skulle lätt kunna göra något sådant varje dag om jag hade tid. Och så tränar jag på gymmet precis som hemma. Dessutom kan man förstås vandra i bergen, cykla, bada i havet eller strosa runt på stan (ja ja, byn då).

Åker du iväg för att skriva?

Jag är ju författare också (mer om det på Jennys författarblogg). Den här frågan brukar inte vara formulerad som en fråga utan som ett påstående: ”Å, du åker iväg för att skriva!”. För många har den där romantiska bilden av författaren som sitter och skriver under palmerna. Den myten måste jag tyvärr slå hål på i mitt fall. Jag brukar mest jobba med mitt vanliga jobb under den här perioden. Förhoppningsvis hinner jag med lite skrivande också om jag är i en skrivperiod.

Hittills i min författarkarriär har jag aldrig lyckas frigöra någon månad eller två till att bara skriva. I stället brukar jag skriva på fredagar. Men vem vet, vilket år som helst nu kanske en skrivperiod sammanfaller med att det är januari och att jag inte har några uppdrag, eller har möjlighet att tacka nej till uppdrag just då, och då jävlar kommer jag att åka iväg och skriva!

Åker du ensam?

Ja, den mesta av tiden brukar jag vara här ensam. Maken har varit här två gånger om jag minns rätt. En gång i en vecka och en gång i tre veckor. Vi har även flera gånger varit på någon annan kanarieö tillsammans över jul och sedan har han åkt hem och jag har åkt till La Gomera. Men maken har ett jobb i Stockholm och just nu inte bara en utan två stora hundar, som han inte kan ta med sig. Så han har inte möjlighet att vara borta längre perioder.

Oj, vilket motstånd jag hade mot att åka ensam första gången. Skulle jag verkligen trivas med att vara ensam i sju veckor? Numera har jag helt och hållet bejakat att jag är introvert, och trivs alldeles utmärkt med bara mig själv som sällskap. Dessutom har jag sedan dess lärt känna en del människor som också hänger i Valle Gran Rey så här års – några via den här bloggen – så även om jag inte har några nära vänner här så har jag en hel del bekanta. Jag har också vänner från Sverige som ibland är nere någon vecka samtidigt som jag, så då får jag sällskap. Och eftersom jag ägnar mig åt en del fritidsaktiviteter som görs i grupp så blir jag automatiskt en del av några sociala sammanhang. Och precis som hemma så hänger jag en hel del i sociala medier och får ett socialt sammanhang där också.

Firar du jul där?

Nej, jag firar inte jul :-)  Se frågan ”Hur började det?” ovan. Men jag brukar alltid se till att vara borta över jul.

Har du en lägenhet på La Gomera? Eller hyr du samma varje år?

Nej, jag har tyvärr ingen lägenhet i Valle Gran Rey, utan jag hyr varje år.

Jag har bott i tre lägenheter under de här sex vintrarna. En i Casa la Seda, som ligger en bit upp ur Valle Gran Rey-dalen. Supermysigt ställe men för mig som inte kör bil var det för opraktiskt att vara så långt bort från allt, och för jobbigt att handla mat. Sedan hyrde jag en lägenhet i Vueltas två gånger. Verkligen praktiskt att bo så mitt i smeten – och en bra lägenhet var det också. Men sedan var jag för sent ute när jag ville hyra den för tredje året, så då fick jag leta vidare och hittade lägenheten i La Calera som jag nu bor i för tredje gången. Jag är faktiskt lite kär i den här lägenheten, även om det är aningen mer opraktiskt att bo här, för de flesta aktiviteter jag vill göra är nere i Vueltas eller Borbalán, och det är en bit att gå. Lägenheten är perfekt för en person. Om maken tänker komma hit någon mer vinter så skulle vi dock behöva fundera på att bo någon annanstans då, för lägenheten är för liten för att vi ska trivas att bo i den båda samtidigt.

Här hittar du några länkar där du kan börja leta om du söker boende på La Gomera.

Är det billigare att leva där än i Sverige?

Oooh, I wish! Men nej, tyvärr. I alla fall inte om man jämför med Stockholm. Jag betalar ungefär lika mycket i hyra som jag gör hemma. Och eftersom jag fortfarande betalar min del av hyran hemma så gör jag av med betydligt mer pengar på boende under den här perioden. Det är en av anledningarna till att jag inte är borta längre.

Jag lägger ungefär lika mycket pengar på mat som hemma – kanske aningen mindre, men ekologisk mat av hög kvalitet är dyrt här, liksom hemma. Och det är väl som det ska vara. Jag lägger mer pengar på fritidsaktiviteter här än i Sverige men mindre på att åka kommunalt. Summa summarum går själva levandet på ett ut ungefär. Men boendet och resan kostar förstås.

Det som är betydligt billigare i Valle Gran Rey än i Stockholm är att äta på restaurang. Men det gör jag inte särskilt ofta hemma, så om jag började göra det mycket mer här så skulle mina matkostnader ändå gå upp.

Kan jag också tillbringa vintern i värmen?

Ja, det kan förstås bara du svara på :-) Men ibland sätter vi upp fler hinder för oss än vi behöver. För några år sedan skrev jag ett inlägg som kanske kan inspirera dig att ta dig förbi något av de hinder som står i vägen för din vintervistelse i varmare klimat. Inlägget är skrivet på min författarblogg, för det var innan jag hade kommit på att jag skulle ha en separat blogg om La Gomera. Här hittar du inlägget Vinter i värmen: vad hindrar dig?

Vad undrar du?

Undrar du något mer? Skriv gärna din fråga i en kommentar så uppdaterar jag det här inlägget med fler frågor och svar om jag misstänker att de är intressanta för fler bloggläsare.

Hoppas att du har det gott! Oavsett om du är i värmen eller kylan just nu.

Söndagskonsert vid marknaden

Kultur, Valle Gran Rey

Valle Gran Rey är vintertillhåll – och för den delen permanent tillhåll – för många musiker. Det uppstår mer eller mindre spontana konserter på stan varje kväll. Och så finns det förstås mer planerade konserter. Så här års kan du nog gå på konsert varje kväll om du vill. Själv brukar jag inte lyssna på livemusik särskilt ofta men i dag gjorde jag det. Söndag är marknadsdag här i Valle Gran Rey. Marknaden är bakom den stora busstationen, och precis bredvid stationen finns en liten bar där det ofta är livemusik på söndagseftermiddagarna.

I dag var det Misses D and the Boys som spelade. Misses D är Deborah, som jag känner sedan tidigare, och som också ger mig lektioner i Alexanderteknik just nu. Kanske är det det som kan hjälpa min skröpliga kropp att vilja vandra i bergen igen?

Normalt är det knökat med folk på marknaden, och även på den här baren på söndagar. Men i dag är det mulet och kallt väder, vilket avskräckte många. Jag fick i alla fall en mysig musikstund.

Killen i grönt –Tom hette han visst – som håller i en flöjt just nu, var framför allt en jävel på fiol, som han ibland spelade på som på en gitarr.

För övrigt känner jag mig superseg i dag. Kanske är det vädret. Eller så är det resdagarna tidigare i veckan som tar ut sin rätt. Men jag har semester hela nästa vecka, så det finns gott om tid för att softa. Bra grej!

Mina resnojor

Resa, Valle Gran Rey

Jag är nog den nojigaste personen i hela världen när jag är på resa.  Det är som om all oro, som håller sig ganska bra i skinnet till vardags, blommar ut till max när jag reser. Jag avskyr verkligen att resa. Det här och lite till har jag oroat mig för under mina resdagar den senaste veckan:

  • Jag kommer att glömma mitt pass hemma.
  • Jag kommer att missa flyget.
  • Hotellreceptionen på Hotel Playa Sur kommer att vara stängd eftersom jag kommer fram sent på kvällen. Jag kommer inte att få mitt rum utan kommer att få sova på gatan.
  • Jag kommer inte att hitta busshållplatsen för att ta bussen till Santa Cruz.
  • När jag kliver av bussen i Santa Cruz kommer jag inte att hinna ta ut min väska ur bagageutrymmet innan bussen kör iväg.
  • Jag kommer inte att hitta till lägenheten i La Laguna.
  • Ingen kommer att möta mig vid lägenheten i La Laguna, och jag får inte tag i ägarna, så jag kan inte komma in i lägenheten.
  • Bankomaten kommer att sluka mitt kort.
  • Jag kommer att tappa bort mitt pass.
  • Jag kommer att bli av med min plånbok.
  • Bussen från Santa Cruz till Los Cristianos kommer att bli försenad så att jag missar båten till La Gomera.
  • När jag kliver av bussen i Los Cristianos kommer jag inte att hinna ta ut min väska ur bagageutrymmet innan bussen kör iväg.
  • Min resväska kommer att gå sönder när jag går från busstationen till hamnen i Los Cristianos.
  • Jag kommer att tappa bort mitt pass.
  • Båten kommer att vara full för att det är julrusning till La Gomera, så jag kommer inte att få plats.
  • Jag kommer att bli sjösjuk på båten – det blåste faktiskt jäääättemycket i Los Cristianos; det kommer säkert att gunga jäääättemycket.
  • Jag kommer att bli åksjuk på den slingriga vägen mellan San Sebastián och Valle Gran Rey.
  • Jag kommer att bli av med min plånbok. Och mitt pass.

Ja, jag ser ju själv hur fånigt det här är. Inget av det här hände – utom att jag mådde rätt sunkigt på den sista bussresan.

Framme i Valle Gran Rey

Och nu är jag i Valle Gran Rey!

Jag är så tacksam att jag fick vakna upp här i morse. Och att jag får göra det varje dag de närmaste sju veckorna. Redan i går när jag bara hade varit här i ett par timmar så kändes allt så självklart. Det är som om jag bara har varit iväg på en långhelg eller så och nu är hemma igen. För inte kan jag väl ha varit borta i tio månader; var skulle jag ha varit under den tiden? Det är ju här jag ska vara!

Det regnade massor i morse, och det kändes fint. Förra vintern var det så torrt och varmt här, vilket absolut var skönt, men det känns bra att det kommer regn nu. Lagom tills jag masade mig ut slutade det att regna. Jag har lallat runt lite på stan, konstaterat att allt är sig likt, fyllt köket med matvaror, läst på alla anslagstavlor och funderat på vad jag vill ägna mig åt för aktiviteter. Jag var nere på stranden i Vueltas och mindes att jag i slutet av min förra vistelse här kom överens med mig själv om att jag alltid skulle ha badkläder med mig när jag gick ut, ifall andan skulle falla på att ta ett dopp. Nu blev det inget dopp, för jag hade glömt den överenskommelsen, men nu är jag påmind :-)

Jag har semester i en dryg vecka till, så jag har tid att göra saker. Fast som det känns just nu har jag mest lust att vara i min introverta bubbla, läsa böcker, yoga, promenera lite om den skröpliga tantkroppen tillåter det. Typ så. Vi får väl se vad som händer.

Jag är här!

Restaurangen Tasca 61 – och lite fakta om La Laguna

Resa,

Jag blev kär i dag. Föremålet för min ömma låga heter Tasca 61 och är en galet charmig restaurang med ekoprofil här i La Laguna.

Kyparen – och jag fick en känsla av att han även var (del)ägare och alltiallo – var så otroligt trevlig och det satt liksom charm i väggarna; alla som kom in såg ut att bli glada bara av att vara där. Jag vet i alla fall att jag blev det.  Allt som jag säkert skulle ha sett som minus på ett annat ställe blev bara trevligt här.

Jag fick introvertbordet, och var förstås mycket nöjd med det. Till höger i bild är baren, där man kan sitta och ta ett glas vin, och rakt fram är den egentliga restaurangdelen, men mitt bord stod alltså i bardelen. Som också fungerade som skafferi – det här är precis bredvid bordet där jag satt:

Sedan kom kyparen och bad en massa gånger om ursäkt, men han skulle behöva komma in i skåpet bakom mig. Jag fick snällt flytta på mig så att han kunde hämta det han behövde hämta. Han ursäktade sig med att det blir lite trångt när man har en restaurang som bara är 34 kvadratmeter.

Kanske bäst av allt var ändå toaletten: en liten grodtoa bredvid den stora toan. Med en skärm mellan. Så fint!

Jag åt en mycket god gratinerad aubergine med massor av ekologisk mozzarella och parmesan. Det fanns flera vegetariska rätter på  menyn. Jag missade tyvärr att notera om det fanns några veganska rätter.

Sedan kom det in en hel barnvagnsmaffia som sökte skydd från regnet utanför, och då blev de 34 kvadratmeterna lite väl trånga för mig. Men då hade jag ätit klart, så jag klämde mig förbi barnvagnarna och ut i regnet.

Tasca 61 har öppet  10–16, så du kan inte äta middag där, utan det är lunch som gäller.

La Laguna – korta fakta

La Laguna, eller San Cristóbal de la Laguna som staden egentligen heter, är Teneriffas näst största stad och den tredje största staden på Kanarieöarna (efter Las Palmas och Santa Cruz de Tenerife). La Laguna är en universitetsstad, och det märks tydligt. Det är många unga människor på stan, det finns en bokhandel i varje kvarter och ett kopieringscenter i varje hörn. Och tydligen ska nattlivet vara utmärkt här, men det vet den här tanten inget om.

La Laguna anses tydligen vara Kanarieöarnas kulturella huvudstad, vilket också skulle kunna vara en delförklaring till alla bokhandlar. Det finns gott om gallerier, och precis som i Valle Gran Rey verkar det vara ett tillhåll för musiker. På kvällarna står det gatumusiker överallt, och jag har även sett en musikskola. Här bor 150 000 invånare plus 30 000 universitetsstudenter (siffrorna, som jag hittade på engelska Wikipedias artikel om La Laguna, är från 2009). Staden är också känd för sin färgglada arkitektur och för sina kyrkor.

Nu när jag googlar så hittar jag siffror på att La Laguna ligger på ungefär 600 meters höjd. Det kan förklara att det är så mycket kallare än i Santa Cruz, som ligger i höjd med havet. Klimatet i december är alltså inte det bästa, och jag kan tänka mig att det snarare är på senvåren eller sommaren man ska åka hit om man vill ha det varmt och skönt.

Men i morgon åker jag till La Gomera och Valle Gran Rey. Hej så länge!

Museo de la ciencia y el cosmos i La Laguna

Resa, ,

Jag är normalt lite allergisk mot museum – jag brukar tycka att det är för tråkigt, helt enkelt. Men det här var kul! Museo de la ciencia y el cosmos är som en stor lekplats, för både barn och vuxna, där man lär sig saker medan man leker. Perfekt! Tekniska museet i Stockholm är väl en bra jämförelse tror jag.

Jag tog spårvagnen dit; hållplatsen heter samma som museet. Det tog bara fem minuter så det hade ju fungerat att promenera också – men nu fick jag ju åka spårvagn :-) Det här landmärket möter utanför museet:

Inne i själva utställningen handlar det om solen och planeterna, jorden, människokroppen och lite fysik och teknik och historia och sånt – ja du hör ju: allt man behöver ;-) 

Här lärde jag mig att järn förlorar sin magnetism om det blir varmt. Vilket visas genom att man trycker på en knapp och då blir järnkedjan varm och släpper taget från magneten – tills den har svalnat igen.  

 

Det här tyckte jag var det roligaste på hela utställningen:

Texten ovan får man se när man står vid det som ser ut som ett bord med en bubbla på – till höger i bilden nedan. Det står att den svarta bågen är en del av en cirkel. Uppgiften är att ta reda på var på museet som man ser hela cirkeln.

Där gick jag runt som ett fån och försökte pussla ihop en cirkel av de här svarta bågarna. Så småningom stod jag en bra stund och hade nästan hittat den. Flyttade mig lite till höger och sedan till vänster. Gick fram en bit och sedan tillbaka igen. Funderade på om jag kanske var för kort för att passa in i mallen.

Då insåg jag att det naturligtvis var tvärtom. Jag behöver hitta barnets perspektiv. Jag böjde mig ner – och där var cirkeln:

Här står det Jenny på antik kanariska om du undrar:      

Och här med hieroglyfer: 

”Du är här.” Bra om man går vilse.

Jag gick in i en spegellabyrint.

Otroligt förvirrande. Det var ett ungt par som var inne i labyrinten samtidigt som jag, och vi gick runt, runt och skrattade åt att vi möttes hela tiden.

Så här någonting ser en överblick av utställningen ut. Typ 90 procent av utställningen sker i ett enda stort rum. Det fanns hur många stationer som helst, och mot slutet orkade jag inte ens kolla om jag hade missat något.  

Riktigt roligt var det, som sagt. Barnvänligt. Det mesta var bara på spanska dock. Visserligen var det ju mycket trycka på knappar, titta och experimentera själv. Några av filmerna som man kunde titta på vid några stationer fanns på engelska. Och några enstaka skyltar fanns det en engelsk översättning till. Men det var inte konsekvent genomfört – kanske är det på gång? Den som inte förstår ett ord spanska förlorar nog lite väl mycket av innehållet. Jag kan absolut inte tillräckligt med spanska för att förstå alla skyltar med fakta, men jag förstod tillräckligt för att kunna tyda kanske 70-80 procent av Que hacer-skyltarna, alltså de som berättade vad man skulle göra, typ trycka på en knapp och se att det ledde till att något särskilt hände. Och när jag hade gjort det kunde jag tolka faktaskylten bättre och förstod oftast vad det var jag hade gjort.

Jag rekommenderar verkligen Museo de la ciencia y el cosmos för både barnfamiljer och nyfikna vuxna med barnasinnet i behåll , med reservation för att det är bra om någon i familjen kan åtminstone lite spanska. Fem euro kostade det – det blir mycket kunskap och underhållning för de pengarna. Öppet alla dagar i veckan, om det inte är helgdagar och sådant, men stänger tidigare på söndagar och måndagar.

Marknaden i La Laguna

Resa,

I dag hittade jag marknaden i La Laguna. Om jag ska vara ärlig så visste jag inte ens att det fanns en, men jag är glad att jag snubblade över den; jag gillar verkligen matmarknader.

Marknaden är till stor del inomhus och påminde mig mycket om Hötorgshallen i Stockholm.

Jag gillar att jag kan be att få en avokado som är lagom mogen att äta i morgon.

Och så köpte jag lite goda nötter.

Efteråt satt jag en stund på en bänk utanför marknaden . Solen tittade fram och jag tog till och med av mig jackan en stund :-)

Fin utsikt hade jag också.

La Laguna har verkligen charm, och jo då, jag kan leva med klimatet här, även om jag kan ha påstått motsatsen igår. Det är klimatet i lägenheten jag hyr som jag inte kan leva med. Det kan i och för sig vara så att det är lika kallt i alla lägenheter i den här stan. Kanariska hus är inte kända för att hålla värmen särskilt bra på vintern.

Jag vet inte om stadens charm kommer fram av de här bilderna, men det är värt ett försök i alla fall.

Sedan gick jag på museum. Men det återkommer jag om i ett separat blogginlägg. Nu ska jag fixa middag och sedan hålla till under en filt eller två resten av kvällen.

Jo, det blir lite Teneriffaprat här på Gomerabloggen i morgon också. På torsdag fortsätter jag till La Gomera.

Resa till La Laguna på Teneriffa

Resa

I går eftermiddag flög jag från Arlanda till Teneriffa. Eftersom jag skulle landa ganska sent på kvällen så bokade jag ett hotell nära flygplatsen i natt i stället för att försöka ta mig till La Laguna direkt på kvällen. Jag tog en taxi från Teneriffas södra flygplats till hotellet. Det tog typ en kvart och kostade 16 euro om jag minns rätt.

Hotellet heter Hotel Playa Sur Tenerife (länk till booking.com, där jag bokade det). Jag bokade det ju bara för att det var nära flygplatsen och kändes prisvärt. Hotellet fyllde sin funktion så vitt jag kan bedöma på de tolv timmar som jag var incheckad. Personalen var supertrevlig, det ingick en okej frukost och det fanns wifi i allmänna utrymmen.

När jag vaknade i morse upptäckte jag att den utlovade havsutsikten från mitt rum var precis så krystad som man tänker sig att havsutsikter ska vara. Ser du havet där mellan träden? Nej, knappt jag heller ;-)

Hotel Playa Sur ligger i El Médano. Jag fick en fin barfotamorgonpromenad på stranden. Hotellet ligger direkt vid vattnet så det är ett fint läge på det sättet. Det stod en skylt om att det är badförbud, på grund av vågor och strömmar antar jag, men jag såg flera som badade på morgonen.

Nu visar jag de fina bilderna här, men det var faktiskt inte så fint i omgivningarna – förutom havet då, som gjorde sitt jobb. Det här är ingen plats jag skulle rekommendera att tillbringa semestern på.

Efter frukost tog jag en taxi igen. Två taxiresor på två dagar – jag som brukar vara för snål för att ta taxi. Men det var en kort resa igen, till San Isidro närmare bestämt, för därifrån går det att ta bussen till Santa Cruz. Taxiresan tog nog bara fem minuter och kostade 6 euro. Taxichauffören var trevlig och pekade och visade noga var busshållplatsen var, nämligen på bilden nedan, eftersom han inte kunde stanna där utan att behöva åka evighetslångt åt fel håll på motorvägen först.

Härifrån tog jag alltså bussen till Santa Cruz. Min plan var att låsa in min resväska på den stora busstationen och gå en sväng på stan och äta lunch.

Jag gillar förresten att huset som får mig att tänka på operahuset i Sydney, och som jag skrev om en tidigare gång när jag var i Santa Cruz, har en egen ikon längst till höger på den här skylten:

Jag hittade ingen väskförvaring på busstationen, som alltså är ett riktigt resecentrum, och det måste ju finnas någonstans att låsa in sin väska där. Men jag orkade inte leta och jag frågade ingen heller utan jag slog mig ner på restaurangen/fiket och åt lunch. Och blev kvar där en stund medan jag läste ut den här eminenta boken:

Sedan tog jag spårvagnen till La Laguna. Jag gillar verkligen den här spårvagnen – kanske är det rentav den som gör att jag ville åka tillbaka till La Laguna.

Nu när jag ser mig själv i linne så känns det avlägset. Har jag varit någonstans där det var tillräckligt varmt för att jag skulle kunna gå klädd i linne? I dag?

I La Laguna är det inte varmt alls. Precis som förra gången jag var här så var det flera grader svalare när jag klev av spårvagnen än när jag klev på den i Santa Cruz. Den här gången var jag dock beredd. Jag hade långbyxor, och dessutom en jacka i närheten som jag kunde ta på mig. Jag har sett två termometrar på stan. Den ena sa tretton grader och den andra sa sexton grader. Jag måste kolla upp varför det är så mycket kallare här än i Santa Cruz. Jag har ingen känsla av att spårvagnen går upp i bergen, men jag antar att det är en viss höjdskillnad. Men det här hinner jag inte kolla just nu, för jag behöver gå och lägga mig.

Jag blev stående ett tag på gatan utanför lägenheten och väntade på att hyresvärden skulle komma och släppa in mig. Men till slut kom jag in och kände mig mycket nöjd med att vara framme efter att ha varit på resa i två dagar.

Jag gick ut för att se mig omkring och för att proviantera. Jag hittade en kryddaffär där jag shoppade loss. Och så hittade jag tillbaka till ekomatbutiken som jag var inne i förra gången jag var här. Jag kom ut med väskan full av mat.

Lägenheten jag hyr är nog större än den jag bor i hemma. Och minst lika kall. Hemma går jag i dubbla fleecetröjor inne. Hit har jag bara med mig en, så just nu sitter jag under en filt och fryser.

Även om jag var beredd på svalt väder här så var jag inte förberedd på att det skulle vara så kallt inomhus. Det är så kallt att jag tycker att det är jobbigt; jag går och spänner mig av kylan. Så det är tur att jag bara ska vara här i ett par dagar – jag vill inte vara på ett ställe där jag fryser ännu mer än vad jag gör hemma på vintern.  Och jag får väl konstatera att klimatet i La Laguna inte riktigt passar mig; jag vill ha det snäppet varmare än så här.

Nu ska jag leta fram några filtar till som jag kan sova under i natt. Hej och god natt! :-)

Jag åker om en vecka

Resa

Snö är fint – på bild. Jag ser fram emot att snart bara se den på bild i mina sociala medier-flöden och inte i verkligheten. Så här ser det alltså ut i min närmsta omgivning just nu. Och nej, det är inte så här jag ska ha det.

Trots att jag vet att jag tycker att det är jobbigt med vinter så glömmer jag varje år hur jobbigt det faktiskt är. I år har det varit mer och tidigare snö än vad det brukar, och jag ville definitivt lämna landet redan i början av november.

Men om en vecka är det äntligen dags! På söndag om en vecka åker jag till Teneriffa. Där kommer jag att vara i några dagar, närmare bestämt i La Laguna. Jag var där på en dagsutflykt för tre år sedan när jag tillbringade några dagar i Santa Cruz innan jag åkte till La Gomera. Jag gillade La Laguna och har tänkt att jag skulle kunna tänka mig att åka dit igen. Nu blir det av, och den här gången har jag flera dagar på mig att utforska omgivningarna.

Här skrev jag om min dagsutflykt till La Laguna 2013.

Min minnesbild är:

  1. Det var fint och mysigt.
  2. Jag fick känslan av att det är ett bra ställe för den som gillar ekologisk och vegetarisk mat. En sån som jag alltså :-)
  3. Det var kallt. Flera grader kallare än i Santa Cruz. Jag gick i shorts och höll på att frysa ihjäl. Den här gången blir det långbyxor och jacka.

När jag googlade lite så snubblade jag över en temperaturtabell som säger att den normala högsta dagstemperaturen i La Laguna är 17 grader och den normala lägsta är 11 grader. Och ja, det är ju inte helt varmt.

Jag funderar också på att göra en dagsutflykt till La Orotava, en annan liten stad som jag har läst ska vara mysig. Det är en busstur på 40 minuter bort. Det som talar emot en tripp dit är att när jag googlar så får jag känslan av att det är samma typ av stad som La Laguna, och i så fall finns det kanske ingen anledning att åka dit utan jag kan strosa runt i La Laguna och slippa känna att jag är på resa en dag till. Jag avskyr ju att resa, och det blir många resdagar ändå under den veckan. Jag får se vad jag känner för, helt enkelt. Kanske är det så mysigt i La Laguna att jag bara vill hänga där. Någon som har varit i La Orotava och vill rekommendera eller avråda?

Den 22 december åker jag vidare till La Gomera och Valle Gran Rey och stannar där till den 7 februari.

Jag ägnar alltid ohemult mycket tid åt resförberedelser. Framför allt åt att kolla upp alla tider för flyg, bussar, båtar, spårvagnar och fan och hans moster. Jag som ogillar resförberedelser lika mycket som jag ogillar själva resandet. Ändå tänker jag jag utsätta mig för att vara på resa i flera dagar nu igen. Uppenbarligen tycker jag att det är värt det ändå  :-) Sedan jag hittade mitt vintertillhåll på La Gomera för fem år sedan så har jag inte gjort några andra utlandsresor (undantaget en eller ett par tågresor till Köpenhamn). Och tydligen har jag ett behov av att se något nytt ibland ändå, och då får jag stå ut med några resdagar.

Första gången jag skulle ta mig till Valle Gran Rey så hade jag inte gjort resförberedelserna och hade ingen koll på när båtar och bussar gick. Då fick jag vänta i fyra timmar i San Sebastián på att bussen till Valle Gran Rey skulle gå – trots att jag hade hunnit med bussen om jag hade skyndat mig. Så nu gör jag snällt mina resförbereselser, så att jag har koll.

Om ganska exakt en vecka landar jag på Teneriffa. Härligt!