Alla inlägg av Jenny Forsberg

Gomera Lounge – musikbar i Valle Gran Rey

För … nu ska vi se, det blir nog ett par veckor sedan nu, var jag på en konsert på Gomera Lounge. Det var Deborah som spelade tillsammans med sina nyfunna musikerkolleger. Jag lärde känna henne här förra vintern, och precis som jag är hon tillbaka i år. Sa jag att La Gomera ger mersmak? Deborah och hennes kolleger kallar sig Misses D and the boys, och om du är i Valle Gran Rey de närmaste veckorna så håll utkik efter dem. De spelar lite här och var.

Deborah är bra! Hon kör singer/songwriter-stuket med sin gitarr, och jag gillade både hennes röst och låtarna.

Dessutom var det kul att jag äntligen fick tillfälle att kolla in Gomera Lounge. Det finns ett brett utbud av konserter och musik här. Valle Gran Rey är otroligt musikertätt, och förutom de mer uppstyrda konserterna så sjungs och spelas det överallt på gatorna. Men Gomera Lounge är kanske det populäraste stället, åtminstone bland tyskarna som jag träffar här.

Personligen gillar jag inte alls att hänga i barer om kvällarna, men jag måste hålla med om att Gomera Lounge är en mysig bar. Deborahs konsert var kl 21-23, och jag tror att det är standardtiden för deras konserter. En bra tid för en tant som jag som gillar att vara i säng vid midnatt.

Så om du vill chilla i en skön bar med opretentiös musikunderhållning om kvällarna så tycker jag absolut att du ska kolla in Gomera Lounge. Det ligger i La Playa, precis runt hörnet från strandpromenaden där.

Gomera Lounge

Las Palmas de Gran Canaria

Jag har bestämt inte pratat färdigt om trippen till Gran Canaria häromveckan, så här kommer ett inlägg om Las Palmas. Vi bodde ju i Tafira Alta alldeles utanför Las Palmas, så det blev några turer in till stan, även om jag absolut inte kan påstå att jag har utforskat den på djupet. Jag har bekanta som gillar den här stan och som gärna tillbringar tid här, särskilt på vinterhalvåret. Så jag var nyfiken.

Det som framför allt är bra är att det inte på långa vägar är lika turistigt som Maspalomas/Playa del Inglés. Här finns både turister och bofasta. Dessutom gillar jag att det finns en strand mitt inne i stan. Men runt stranden, Las Canteras, tyckte jag att det var som på vilken turistort som helst: det finns massor av restauranger, fik och barer. En del är turistfällor, andra är bra.  Vi åt på en restaurang som lätt hade kunnat vara en turistfälla men det var det inte. Den hette Tara, och den trevliga personalen serverade en utmärkt skaldjurspaella som inte var dyr alls.

Vi åt även på en fiskrestaurang som jag fick rekommenderad för mig, som hette Amigo Camilo. Där var det så mycket folk att man fick ta en nummerlapp för att få bord. Väl inne fick vi gå fram till disken och titta på dagens fångst och peka ut vad vi ville ha. Det blev cherne, vad det nu kan heta på svenska, en halvstor vit fisk. Vi beställde också friterade calamares och papas arrugadas con mojo – saltkokt potatis med de goda kanariska såserna. Allt var mycket gott.

20151229_150055

Den här restaurangen ligger precis mot gränsen mot La Isleta, och det är den delen av Las Palmas som jag gillar mest. Här kan man promenera i lugn och ro och titta på havet. Det finns några få restauranger, folk fiskar, det finns gott om bänkar där man kan sätta sig och ta det lugnt, och jag såg även en yogastudio, så det bådar gott. Platser där det finns yogisar brukar vara bra platser.

20151229_152517

Annars är det även fint i den gamla stadsdelen Vegueta. Men det kändes vid ett kort besök mer som en stadsdel att turista i än ett område där man vill bo. Där finns en fin kyrka, Santa Ana.20151228_180446 20151228_180145 20151228_175619

Sammanfattningsvis fastnade jag inte direkt för Las Palmas, men om jag inte redan hade hittat mitt vintertillhåll skulle jag absolut kunna tänka mig att ge stan fler chanser.

Inte vad du sökte efter? Har du läst mitt blogginlägg La Palma, Las Palmas, Palma – vad är vad egenligen?

Hur lång tid tar det att gå till vattenfallet i Valle Gran Rey?

För en dryg vecka sedan gick jag till vattenfallet här i Valle Gran Rey igen. Det är en rolig och inte för lång vandring som jag har skrivit om flera gånger tidigare, så jag tänkte inte gå in på några detaljer här. Men eftersom jag själv alltid undrar hur lång tid den här vandringen tar, och kanske är det någon annan som också undrar, så tänkte jag skriva ut det tydligt här nu. Jag startade från lägenheten i La Calera som jag hyr just nu. Om man går nerifrån Vueltas får man lägga till kanske 20 minuter eller så. Från La Calera går jag bilvägen upp till parkeringen i El Guro/Casa La Seda, där det står en skylt som säger Cascada och Wasserfall.

La Calera – El Guro: 30 min

El Guro – vattenfallet: 1 h

vattenfallet – El Guro: 1 h

El Guro – La Calera 30 min

En tretimmarsvandring från La Calera och tillbaka alltså.

20160109_151524

Här har jag skrivit om mina tidigare vattenfallsvandringar:

Vandring på La Gomera: vattenfallet i Barranco de Arure

En återkommande programpunkt: vandra till vattenfallet

Vattenfallsvandring på La Gomera (på min författarblogg innan jag hade startat den här bloggen)

Vandring: Barranco de Argaga

Jag har gått upp för Barranco de Argaga, Argaga-ravinen alltså, två gånger tidigare. En gång med mina sångvänner när vi inte hade en aning om vad vi gav oss in på, och en gång ensam (vilket jag inte rekommenderar).

Argaga-ravinen är en av mina favoritvandringar här i Valle Gran Rey. Den har nummer 31 i den röda vandringsboken. Den är markerad som en svart led, svår alltså. Och den är svår på riktigt – en av de svåraste vandringarna här. Men den är så rolig! Det är mycket klättring, där man behöver använda både händer och fötter och ta sig upp.

Nu var det tre år sedan jag gjorde den här vandringen sist, och min trasiga kropp har blivit ytterligare skröplig på den tiden. Då gick jag upp till Gerián, vidare förbi Ermita de Nuestra Señora de Guadalupe och ner till vänster i Argaga-ravinen igen för att sedan gå över berget och så småningom komma ner vid kyrkan Ermita de los Reyes nära Casa de la Seda. Det tog mig runt sju timmar då.

Numera ska jag inte utsätta mig för så långa vandringar, och jag hade nog inte tänkt göra den här vandringen i år, men så började Ingalill prata om den, och då blev jag riktigt sugen. När hon dessutom ordnade skjuts från Gerián var saken klar. Hennes make hade hyrt en bil och kunde komma och hämta oss. Det var för bra för att avstå. (Annars är det inte obligatoriskt att gå hela vägen ner till Valle Gran Rey igen, det går att gå till Chipude eller El Cercado och ta bussen ner.)

Barranco de Argaga är den ravin som börjar vid Finca Argayall och fruktträdgården. Det är en rolig och annorlunda väg redan från början. Innan vi började det första – och nog det värsta – ordentliga klätterpartiet tog vi en kort fikapaus. När vi satt där så fick vi se en brunbränd, vältränad och senig man komma skuttande ner för berget.  Vi funderade på var han kunde ha startat – han kunde väl inte ha gått hela vägen ner för ravinen redan? Klockan var bara tio på morgonen. Och vem kan ens klara av att gå nerför Argaga-ravinen? Det är tillräckligt svårt att ta sig upp för den.

Det visade sig att mannen, som var österrikare, inte bara hade gått ner för ravinen. Han hade startat halv sju nerifrån La Calera, gått upp för berget hela vägen upp till Gerián och sedan ner för Argaga-ravinen. Say what? Han berättade att han bor här i Valle Gran Rey och gör den här nätta vandringen cirka två gånger i veckan. Snacka om bergsget!

Vi inledde klättringen upp för berget. Vi tog gott om tid på oss och framför allt tog vi många pauser. Jag smååt hela dagen och var ändå tokhungrig. Vi hade den stora grottan som etappmål för att stanna och äta lunch vid. Som jag mindes det så är det den bästa lunchutsikten. Det visade sig att det ställe där jag brukar äta lunch inte var den grottan utan en avsats ett par hundra meter före den. Därefter kommer grottan. Vi pausade på båda ställena, och jag skulle säga att den första avsatsen är ett bra lunchställe om det är en kall vinter som förra året. Där kan man sitta i solen och värma sig. Om det är varmt som den här vintern så är det däremot inte dumt att fortsätta en liten bit till och sätta sig i skuggan i den stora grottan – och det går att sitta i solen där också om det skulle vara så.

Sista timmen av vandringen kroknade jag ordentligt. Jag fick håll och hade inte konditionen med mig alls.

Inklusive pauser tog det oss fem timmar att gå från Finca Argayall till Gerián. Gissningsvis var 3,5-4 timmar av det faktisk vandringstid. Den röda vandringsboken säger att det ska ta 2 timmar och 45 minuter. Om du ska gå från La Calera får du lägga på en halvtimme. Enligt boken ska det ta 5 timmar och 45 minuter om man fortsätter hela vägen över nästa berg och ner över Valle Gran Rey igen. Jag vågar knappt tänka på hur lång tid det skulle ta för mig om jag skulle göra det nu. Tio timmar med pauser? Nej, det kommer inte att hända igen.

Taxiskylten på sista bilden nedan tror jag bestämt att jag har haft med förr. Det är det första som möter när man äntligen kommer över bergskanten och upp till Gerián. Onekligen smart marknadsföring.

Vi blev upphämtade i Gerián. Så lyxigt! Därefter åkte vi till Chipude och åt vattenkrassesoppa, en specialitet här på La Gomera, som man strör gofio, rostat majsmjöl över om man vill. Jag mådde inte helt bra efter vandringen, utan fick ont i magen. Och det hade jag sedan nästan hela kvällen. Ytterligare ett tecken på att jag inte ska göra så långa vandringar längre. Jag gissar att jag överansträngde mig, helt enkelt. Det var en varm och stundtals solig dag dag, och jag kunde helt klart ha haft mer vatten med mig än vad jag hade. En dryg liter drack jag under vandringen, och sedan hade jag mer vatten i bilen så jag kunde fylla på lite mer efteråt.

Men jag är ändå nöjd med vandringen. Lite magont fick det vara värt. Och i dag känns det bra i kroppen; jag är inte alls lika sliten i benen som jag har varit efter de andra vandringarna jag har gjort i år. Min kropp verkar klara bättre att klättra än att gå.

Jag vet att många avråder från att gå Argaga-ravinen, och det händer nog nästan varje år att någon dör eller skadar sig illa av att gå den i dåligt väder. Du måste själv fatta beslutet om du ska gå den. Det jag i alla fall kan rekommendera är:

  • gå den absolut inte när det regnar eller är blött på marken eller om det finns risk för regn – kolla väderprognosen
  • gå den absolut inte nerför (om du inte är en österrikisk bergsget)
  • gå den inte ensam (Ja, jag vet att jag har gjort det, men det betyder inte att jag rekommenderar det. Det är en led som inte är särskilt trafikerad; vi träffade om jag minns rätt bara tre människor på hela dagen.)

Här kommer lite bilder från vandringsdagen. Foto på mig: Ingalill Andreasson.

Berg Argaga Damm Argaga Mera berg Argaga grotta palm Tall berg hav

Jenny i bergen

Barranco de Argaga palm + el hierro taxiskylt gerian

Gratis wifi i Valle Gran Rey

Jag ser alltid till att hyra en lägenhet med wifi eftersom jag är beroende av internetuppkoppling för att kunna jobba. Så även den här gången. Vid ett tillfälle har det strulat sedan jag kom hit. Då var jag utan wifi i några timmar under arbetsdagen tills fastighetsskötaren dök upp och kunde starta om det.

Efter det har jag upptäckt att det finns gratis wifi vid turistinformationen som ligger vid taxistationen här i La Calera. Alltså där vägen går upp ur dalen, strax efter bensinstationen. Jag har skrivit om turistinfokiosken här och plåtat den.

Lösenordet står på kiosken, så det är bara att slå sig ner på bänken utanför och surfa loss. Bra om man är akut instagramnödig när man kommer ner från en vandring och inte orkar vänta tills man kommer hem. Har jag hört. När jag gick förbi där häromdagen satt det en man på skuggsidan av huset och skajpade. Och så är det förstås en eminent nödlösning om wifi:t i lägenheten krånglar när man är mitt i en arbetsuppgift som kräver internet.

Annars finns det en hel del fik och restauranger i Valle Gran Rey som har internet. Vilket är ditt bästa wifi-ställe i Valle Gran Rey? Berätta gärna i en kommentar!

Följ mig på Instagram

Så många blogginlägg att skriva, så lite tid …

Nu när jag är i Valle Gran Rey så blir det nästan bara La Gomera-bilder på mitt Instagramkonto. Så om du tycker att jag bloggar för sällan och vill ha i princip dagliga Gomerauppdateringar får du gärna följa mig där. Det går utmärkt att avfölja mig igen sedan när jag åker hem till kalla Sverige och du inte bryr dig ett skvatt om vad jag har för mig där – jag kommer inte att bli ledsen :-)

@forsbergjenny heter jag på Instagram.

20160110_135440.jpg

Mina fritidsaktiviteter i Valle Gran Rey

Det kanske allra bästa med Valle Gran Rey är att här finns så otroligt mycket roliga fritidsaktiviteter av den lite mer alternativa sorten. Ja det allra bästa vid sidan av bergen, havet, människorna, klimatet och alla butiker med ekologisk mat alltså :-)

Alla de här aktiviteterna kan jag i princip göra i Stockholm också, där jag bor i vanliga fall. Men Stockholm är en stor stad och jag bor i förorten, och det är en timmes resa i varje riktning till det mesta – inget som jag har tid eller lust att göra varje dag. Men här i Valle Gran Rey finns allt på gångavstånd, och jag utnyttjar det till max.

Dessutom är allt så mycket billigare i Stockholm. Där skulle jag bli ruinerad om jag hade så här mycket saker för mig. Här kostar det mesta 5 eller 10 euro.

Det här har jag gjort sedan jag kom hit:

  • torsdag: jag var för bissi med att handla mat och sådant för att hinna göra något
  • fredag: five elements yoga på Finca Argayall
  • lördag: vandring i bergen
  • söndag: kundalinimeditation på Finca Argayall
  • måndag: styrketräning på gymmet Fortaleza
  • tisdag: jag satt hemma och bloggade på mina tre bloggar alldeles för sent på kvällen, så att jag inte varvade ner innan jag skulle sova och därför sov uselt – där ser ni, mina vänner, vad som händer om man inte går på några roliga aktiviteter :-)
  • onsdag: skulle sjunga på eftermiddagen men den blev inställd pga sjukdom, så jag hann faktiskt med det jobb jag skulle göra i stället. På kvällen var jag på en konsert på the Gomera Lounge.
  • torsdag: fridans på Vikara
  • fredag: Roots & Moods – också dans på Finca Argayall
  • lördag: samma sång som i onsdags var inställd igen pga sjukdom – nytt försök på onsdag. Jag tog en promenad till vattenfallet i stället.
  • söndag: stannade hemma och läste böcker.

Då har jag inte nämnt Trance Dance meditation, som jag egentligen vill gå på varje fredag, att det finns sång även på Vikara och att det finns något som heter Laughing Buddha meditation (som jag tror och hoppas är det som vi skulle kalla skrattyoga hemma) på en ca yogastudio som jag har glömt vad den heter men som ligger precis vid Vueltas-stranden. Och att det finns en massa yoga på stranden och på Vikara som jag inte har provat. (Vikara är en yogastudio i Borbalán som tidigare hette Mariposa.)

Jag skulle knappast ha några problem att fördriva tiden här även om jag inte jobbade. Men det gör jag ju. Så mycket att göra, så lite tid. Vilket i-landsproblem :-)

Bergen på Gran Canaria: Roque Nublo

Det blev inte så mycket vandring i bergen för mig den här helgen, så här kommer i stället en rapport från bergen på Gran Canaria häromveckan.

Precis som de andra Kanarieöarna är Gran Canaria en vulkanö. Det finns en massa berg alltså. Och det är vackert uppe i bergen. Det finns gott om vandringsleder. Jag har tyvärr inte gjort någon djupdykning i vandringsutbudet på Gran Canaria, men jag vet att det finns arrangerade turer hos till exempel www.rockyadventure.com.

Vi åkte till Roque Nublo. Det går att ställa bilen på en parkering vid vägen inte så långt därifrån – om det finns några parkeringsplatser kvar vill säga; det var knappt den här dagen, men då var det mitt i värsta högsäsongen den 25 december. Från parkeringen sa skylten att det var 1,1 kilometer till Roque Nublo, vilket kanske låter plättlätt men en kilometers gång i bergen är något helt annat än en kilometer på plan mark.

Naturen var mäktig. Bergen på Gran Canaria står sig bra jämfört med dem i La Gomera på vackerhetsskalan. Jag gillade verkligen den här promenaden. Vi tog gott om tid på oss, fotade och gjorde avstickare. Sammanlagt tog det nog runt två timmar från att vi klev ur bilen tills vi var tillbaka igen. Den enda nackdelen var väl att det var ett lämmeltåg av andra turister som också spanade in klippan – vandringarna på La Gomera där man på vissa sträckor inte möter en själ kändes avlägsna.

Vi gjorde också en kort avstickare till Gran Canarias högsta punkt Pico de las Nieves. Det finns en utsiktspunkt där man ser den alldeles nära, och dit kan man åka hela vägen med bil. Där var det dock bara sju grader, och vi gick i shorts så det blev ett kort stopp.

Diverse bilder på Roque Nublo med omgivningar följer här. Notera särskilt att det är en människa som klättrar på den mindre toppen till vänster på den sista bergsbilden. Och sedan en bild på mig :-)

20151225_12322020151225_12530220151225_130910 20151225_131511  20151225_132523

Regnbågar och andra viktiga grejer

I dag har jag mest suttit inne och jobbat. Med inne menar jag på terrassen till min lägenhet. Där finns en hel del skugga under dagen, och det finns även ett parasoll som man kan spänna upp sedan när det blir för soligt. Fast i dag blåste det lite för mycket. Så jag fick fälla ner parasollet igen och ta en promenad i stället.

Det blev en sväng ner till La Playa. Hjälp, vad mycket folk det är här i Valle Gran Rey just nu! Säsongen peakar nu runt årsskiftet, och jag tror att det lugnar ner sig till helgen – de flesta åker nog hem till Tyskland eller motsvarande och börjar jobba på måndag. Dessutom är det nu som kanarierna – eller spanjorerna generellt – firar los reyes, deras julafton. Det pågick någon typ av förfestparad här vid solnedgången, men det är i morgon som de verkliga festligheterna är.

Men innan dess var jag nere på Playa del Inglés.  (Jodå, det finns faktiskt en strand som heter så här också. Den har oerhört få likheter med sin namne på Gran Canaria.) När jag promenerade hemåt igen så föll ett snällt litet duggregn på mina bara armar. Och så dök världens snyggaste regnbåge upp och liksom slog in La Calera i ett paket med regnbågsfärgat snöre. Jag kan ha tagit cirka sjutusen bilder på det. Och några på havet. Det kan vara så att jag nu tänker plåga dig, kära bloggläsare, med några av dessa bilder.

Hav playa del ingles Trut playa del ingles

rainbow valle gran rey3 rainbow valle gran rey2 rainbow valle gran rey1 rainbow valle gran rey6 rainbow valle gran rey5 rainbow valle gran rey rainbow valle gran rey4