Nu är jag tillbaka i Sverige igen. Det känns helt okej än så länge. Men, som sagt, det var tungt att lämna Valle Gran Rey.

Tyvärr hann jag inte utforska särskilt mycket av Puerto Santiago. Onsdagen ägnade jag främst åt att jobba. Bland annat satt jag en stund på hotellets solterrass på taket med min dator. Där hade jag utsikt över La Gomera åt ena hållet och Teide åt andra hållet. På Vigilia Parks solterrass fanns två (eller var det tre?) pooler, men det gick ändå bra att hitta en lugn plats där. Och jag kunde koncentrera mig hyfsat på jobbet bland de solbadande britterna som förde ett konstant samtal och frågade varandra ”Is it beer o’clock yet?” när klockan var elva på förmiddagen.

I går, torsdag, var det dags för hemresa. Två bussar och två flygplan behövde jag åka för att komma hem. Först tog jag bussen från Puerto Santiago till Playa de las Américas. Där bytte jag buss för att åka till Teneriffas södra flygplats. Den andra bussen var trasig och det blev lite strul, vilket åt upp mina marginaler, så när jag kom fram till flygplatsen fick jag bråttom att checka in och sedan var det vara att gå direkt till gejten. Så tyvärr, mamma, jag hann inte köpa någon honungsrom åt dig.

Det första flyget blev något försenat, så det var ont om tid när jag skulle byta flyg. Informationen på Gatwick var inte särskilt tydlig, så tillsammans med några andra som skulle med samma plan slösade jag bort dyrbara minuter åt att irra förvirrat. Och sedan stod jag i en lång kö till säkerhetskontroll, varför jag nu behövde gå igenom en ny sådan när jag gick igenom en innan jag tog det första planet. När jag passerade säkerhetskontrollen var klockan 16.30, vilket var boardingtid enligt mitt boardingkort. Planet skulle gå 17. Jag rafsade ihop mina saker från säkerhetskontrollens transportband och sprang. Hittade en informationstavla och var beredd på att få läsa Gate closed, men puh, det stod att gejten stängde 16.45. Tio minuter kvar. Jag visste inte hur långt det var kvar till gejten så jag fortsatte och springa. Och jag hann. Och planet gick i tid. Och jag kom hem som jag skulle.

Så vad händer här på Gomerabloggen, tar det slut nu? Nej, jag tänker fortsätta att berätta om La Gomera och Valle Gran Rey här. Ett par inlägg i månaden tror jag att det blir den närmaste tiden, och minst ett inlägg i månaden under resten av året. Jag har mycket som jag inte har berättat om än. Både sådant jag gjorde när jag var på La Gomera och mer allmän turistinformation.

Så om du vill läsa mer om La Gomera så titta in här då och då – eller lägg till bloggens flöde i din RSS-läsare. Och så hoppas jag förstås att jag är tillbaka i Valle Gran Rey nästa vinter så att jag kan berätta mer om vad jag har för mig då. Vi ses!

Å, vad det gjorde ont i hjärtat att lämna Valle Gran Rey!

Den enda nackdelen med Valle Gran Rey, förutom att det gör så ont att åka därifrån, är att det är så besvärligt att ta sig dit – och tillbaka. Det är därför jag alltid stannar någon natt på Teneriffa på vägen. Om man inte  hittar ett eftermiddagsflyg hem är det dessutom det enda alternativet.

I dag kunde jag välja mellan att ta båten klockan 12 eller 17. Om jag tog 17-båten skulle jag inte  hinna fram till mitt hotell på Teneriffa innan det blev mörkt, och jag tycker att det är ganska skönt att få resa i dagsljus, särskilt om jag ska någonstans dit jag inte hittar. Så jag valde 12-båten.

Det innebar att jag var tvungen att bita i det sura äpplet och ta morgonbussen, som går klockan 8 från Valle Gran Rey. Jag valde att gå till den stora busstationen i Valle Gran Rey, trots att det finns flera andra hållplatser närmare mig, för att vara säker på att få en plats på bussen. Men det var helt onödigt. Den här morgonen gick det till och med två bussar, en som skulle gå direkt till San Sebastián och en som skulle stanna på alla stationer längs vägen. Så jag blev hänvisad till direktbussen. Den åkte ändå varvet runt Valle Gran Rey och hämtade upp alla som ville åka hela vägen till San Sebastián. Och mot slutet av varvet ändrade busschauffören sig och började plocka upp även vandrare och andra som bara skulle åka till någon av de närmaste stationerna.

Strax före 10 var jag framme i San Sebastián och hade två timmar på mig innan båten skulle gå. Att gå runt på stan med en tung resväska i släptåg kändes inte så lockande, så jag ägnade tiden åt att jobba.

Det blev en skön båtresa över till Teneriffa. Lugnt hav, disig himmel. I Los Cristianos släpade jag min resväska igen tvärs igenom stan till busstationen. Den timme jag tillbringade i Los Cristianos var en alldeles lagom tid att vara där om du frågar mig. Jag har lite svårt för Los Cristianos/Playa de las Americas. Hotellskyskrapor, inkastare, horder av rödbrända turister med ölmage som … dricker öl, rader med solstolar på stranden. Ni vet, nidbilden av Kanarieöarna. Den som tror att det är så på Kanarieöarna har kanske bara varit i Los Cristianos.

Jag tog bussen till Puerto Santiago. (På en del kartor står det Puerto de Santiago, jag vet inte vilket som är det officiella namnet.) Bussresan skulle ta en timme enligt den tidtabell jag hade läst, men det tog snarare en och en halv. När jag klev av bussen befann jag mig precis utan för mitt hotell. Fast det visste jag inte, så jag irrade runt ett tag innan jag kom på det.

Nu bor jag på just ett sådant där hotellkomplex som jag just hånade. Och vet ni vad? Jag tycker att det är roligt :-) Jag gillar kontraster, och det här är verkligen en kontrast mot att hänga i Vueltas i Valle Gran Rey. Det finns ett köpcentrum inne i hotellet (!). Lägenhetshotellet, och även shoppingcentret, heter Vigilia Park. Personalen i receptionen är supertrevlig och man kan prata engelska med dem. Det finns en solterass på taket med utsikt över La Gomera (jag fick lite ont i hjärtat igen). Enligt uppgift ska det finnas ett gym, som jag ska undersöka i morgon om jag hinner. Jag betalade även 6 euro extra för att få äta hotellfrukost i morgon.

Orsaken till att jag hamnade på det här hotellet var mest att det var det billigaste jag kunde hitta på inte alltför långt bussavstånd från Los Cristianos. Så mina förväntningar var rätt lågt satta. Och de överträffades verkligen. Lägenheten är typ lika stor som vår lägenhet hemma. Den har två sovrum, två balkonger (båda dock med trist utsikt ut mot gatan) och ett stort vardagsrum. Vad ska jag göra med all denna yta?

Jag behöver jobba men jag var tvungen att ta en promenad för att utforska omgivningarna först. Av det jag har sett hittills av Puerto Santiago så tycker jag faktiskt att det är ganska mysigt. Jo, det finns gott om hotellkomplex här också. Men det finns berg. Staden är mycket kuperad, vilket bidrar till mysigheten. Det finns visserligen restauranger med skyltar med färgglada bilder på mat (alltid ett varningstecken), men det finns definitivt inga inkastare.

Jag får se hur mycket jag hinner se av staden i morgon; jag behöver få en hel del jobb gjort. Om man vill vandra till Masca är det nära härifrån. Man kan till exempel följa med en guidad vandringstur och bli upphämtad på hotellet. Det hade jag kunnat tänka mig att göra om jag inte hade behövt jobba i morgon. Och på torsdag flyger jag hem. Nåja, jag kanske kommer hit fler gånger.