Kategoriarkiv: Valle Gran Rey

Marknad i Valle Gran Rey på söndagar

På söndagar är det marknad i Valle Gran Rey, bredvid busstationen. Det är ingen stor marknad men den drar till sig mycket folk och jag tycker att den är värd ett besök, mest för att få uppleva folklivet i Valle Gran Rey.

20131229_124723

Även om man skymtar lite grönsaker på den här bilden är det (tyvärr) ingen matmarknad i första hand, utan det är mest hantverk, rökelse, smycken och prylar som säljs i marknadsstånden.20131229_124011

Jag har ju bara varit i Valle Gran Rey på vintern så jag vet inte om det är marknad under sommaren också. Någon som vet?

De bästa restaurangerna i Valle Gran Rey

Det finns många restauranger i Valle Gran Rey och jag, som mest fixar min egen mat, har verkligen inte provat dem alla. Men av dem jag har provat så är de här mina favoriter:

1. El Baifo

På El Baifo är det trångt, och man måste definitivt boka bord i förväg. Trevlig personal. Otroligt god mat med asiatiskt stuk.

20131226_141048 El baifo

2. La Salsa

Supertrevlig serveringspersonal, mysig miljö inredd i varma färger, flera vegorätter på menyn och mycket god fisk. Ligger nästan nere vid hamnen i Vueltas, ett kvarter från det lilla torget vid kyrkan – inte åt Vueltasstranden till utan upp mot butikerna i Vueltas.

3. Abraxas

Ligger i La Puntilla, nästan runt hörnet från strandpromenaden alldeles vid statyn. Asiatiskt stuk på maten. Ett tiotal spännande vegorätter och minst lika många fisk- och kötträtter. Ofta exotiska grytor med frukt i. Gott!

4. Habibi

Habibi är en mysig arabisk restaurang som ligger … ja, det blir väl på gränsen mellan Vueltas och Borbalán. De har flera goda vegetariska rätter och serverar gärna hummus till det mesta. Fint lammspett för den som äter kött. Den trevliga och språkkunniga kyparen frågar alltid om man föredrar att prata spanska, engelska, tyska eller franska och sedan håller han sig till det man har valt.

5. El Puerto

Som namnet antyder ligger El Puerto nära hamnen i Vueltas. Gå så långt du kan komma utan att gå in i själva hamnområdet så ligger El Puerto i en hörna vid ett litet torg precis bredvid den lilla kyrkan. Det här stället uppfattar jag som en typisk Gomerarestaurang. Det är ett enkelt ställe, kanske passar det särskilt bra för att äta lunch. Jag äter nästan alltid någon typ av fisk och papas arrugadas con mojo. De brukar också ha en god gazpacho.

6. Tuyo

Tuyo ligger nere vid hamnen i Vueltas, i samma byggnadskomplex som El Puerto. Alldeles bredvid det lilla torget vid kyrkan. Crossover-kök, där allt på menyn ser gott ut. Jag har bara ätit där en gång. Då åt jag en tonfisk som var den godaste måltiden jag åt under den här vinterns Gomeravistelse. Jag ska äta där fler gånger, helt enkelt.

Jag inser att den här listan är färgad av att jag har bott i Vueltas de två senaste vintrarna – bara en enda restaurang i La Playa. Men den viktigaste poängen med min lista är nog ändå att det finns många riktigt riktigt bra restauranger i Valle Gran Rey.

Uppdatering november 2018: Förra vintern hade Habibi lagts ner, och på Tuyo var jag inte alls nöjd med servicen. Jag får nog skriva ett nytt sådant här inlägg i vinter :-) 

Snart dags att lämna Valle Gran Rey

På tisdag lämnar jag Valle Gran Rey. Jag känner mig redan helt låg och vemodig och har kommit in i sista-gången-träsket. I går var jag och sjöng  här för sista gången för den här vintern. I kväll ska jag gå på Trance Dance Meditation för sista gången. Det blir nog en sista vandring i helgen också. Och så vidare.

Nyckelorden här är förstås ”för den här vintern”. Jag kommer ju tillbaka hit och får göra allt det här igen. Men just nu känns det alltså ganska vemodigt. Det är ju det här som är nackdelen med att tycka om –man blir ledsen när det tar slut. Ja, ni vet. När jag blir stor ska jag köpa en lägenhet här i Valle Gran Rey så att jag kan stanna läääänge. Eller komma tillbaka en gång till kanske. Just nu blir det dubbla boendekostnader och det kan jag inte ha i flera månader.

För övrigt har det fortsatt att vara dåligt väder. I dag höll jag på att blåsa bort när jag gick ut, och det ska tydligen blåsa ännu mer i morgon. Det har regnat minst en liten skvätt varje dag. Det här är helt klart den av mina vistelser här som jag har haft sämst väder. Men det är en världslig sak.

Jag har bokat två nätter i Puerto de Santiago på Teneriffa innan jag flyger hem på torsdag om en vecka. Jag får se hur mycket jag hinner utforska omgivningarna där och hur mycket jag behöver jobba.

Vad är det för väder i Valle Gran Rey?

Vad är det för väder på La Gomera egentligen? Finns det någon värme? Det frågar folk ofta, och då måste jag liksom tänka efter lite. För jag tänker inte så mycket på vädret här.

Jag har ju bara varit här i Valle Gran Rey i december och januari, det vill säga på vintern när det är som kallast. Det är sol för det mesta. Ibland kommer det en molnigare dag, men då är det väl bättre väder nästa dag. Jag brukar kolla väderprognosen om jag ska ut och vandra, särskilt om jag vet att jag ska gå någonstans där det fungerar dåligt att gå om det blir blött och halt. Temperaturen på dagtid är runt 20 grader. På förmiddagen och kvällen är det lite svalare.

Och så brukar det vara ordentligt oväder en eller ett par gånger varje vinter. Då är det framför allt väldigt blåsigt men det kan också komma en del regn. Det kan gå ut allmänna varningar om att man inte ska ge sig ut på vägarna om man inte måste.

Så varför skriver jag det här just nu? Jo, i dag är det faktiskt inte så bra väder. Det är 15 grader ute nu klockan 11 på förmiddagen. Igår kväll när jag gick till gymmet kom det en regnskur och senare på kvällen ösregnade det ute. Jag tror faktiskt inte att jag har varit med om det här i Valle Gran Rey förut.

På gatan nedanför min balkong ser jag folk gå med tjocktröjor, halsdukar och jackor. Det känns kanske lite överdrivet – det är ju ingen polarvinter direkt.

Jag kollade väderprognosen och det ska tydligen vara svalt och regnskurar idag. Jag tänker mest sitta inne och jobba, så jag hoppas få kura med en kopp te till ljudet av regn. Det vore mysigt. Och i morgon ser det ut att bli sol igen. Puh!

Finca Argayall

Ett av mina många favoritställen här i Valle Gran Rey är Finca Argayall. Man kan bo där i enkla bungalows; det ser ut att vara ett skönt ställe att hänga på, antingen i skuggan vid poolen eller i solen på stenstranden precis utanför.

Tre gånger om dagen serverar de vegetarisk buffé, och man kan köpa in sig på en måltid även om man inte bor där, men man måste boka det i förväg. Jag tänker alltid att jag ska göra det, men det har inte blivit av än.

Min kontakt med Finca Argayall är att jag brukar gå dit någon gång i veckan och vara med på deras eftermiddagsmeditation. Varje dag klockan 16 (utom på tisdagar) har de en meditation eller yogaklass som man kan vara med på även om man inte bor där. Det kostar bara 3 eller 5 euro, beroende på vad det är för typ av klass. I dag var jag där på Heart chakra meditation. En meditation i rörelse som var helt rätt för mig just i dag.

I fredags var jag där för att det stod One wave dance i schemat – fridans enligt de fem rytmerna, ett danssätt som jag gillar skarpt. Men schemat var ändrat och det var kundaliniyoga i stället. Det hade jag ändå tänkt göra någon dag, så det var inte helt fel. Och det var säkert tio år sedan jag var på en kundaliniyogaklass. Men yogainstruktören var faktiskt inget vidare.

För någon vecka sedan var jag även på ”5 elements with Samura”. Sköna tai chi-liknande övningar.

De har även meditation varje morgon klockan sju och en yoga eller meditation klockan åtta. Men morgnar är liksom inte min grej, så jag har aldrig kommit iväg då.

Schemat varierar från vecka till vecka, med ett nytt program varje fredag. Schemat finns på Finca Argayalls webbplats och man hittar det även på anslagstavlor här och var i Valle Gran Rey. Så här ser eftermiddagschemat ut den här veckan:

fredag 3 jan: kundaliniyoga

lördag 4 jan: kundalini (vilket jag antar betyder kundalinimeditation)

söndag 5 jan: heart chakra meditation

måndag 6 jan: yoga with Dan

onsdag 8 jan: kundalini

torsdag 9 jan: yoga with Dan

fredag 10 jan: 5 elements with Samura

Jag får se om det blir någon mer tur för mig dit under veckan, men det blir definitivt fler tillfällen under min vistelse här.

Det allra bästa med att vara med på en meditation på Finca Argayall är meditationssalen. Det är en rund sal med spetstak och glasfönster så att man ser träden och bergen runt omkring. Det finns också ett runt takfönster i mitten av salen, där man kan titta upp på himlen – och bergen om man befinner sig på rätt ställe i salen. Om det inte är någon musik på (eller inte så hög musik) så hör man havets vågor. Jag blir alldeles lugn och liksom klarare i huvudet så fort jag kommer in i den här salen. Det är helt enkelt det perfekta stället för att meditera eller dansa.

För att komma till Finca Argayall går man förbi hamnen och stranden i Vueltas, fortsätter förbi skyltarna om att man går där på egen risk och fortsätter på grusvägen längs med den branta bergväggen bort till Argaga-ravinens början (förbi vägen upp till vänster som leder till fruktträdgården, där jag också rekommenderar ett besök).

Gymmet i Valle Gran Rey

I går kom jag iväg till gymmet i Valle Gran Rey för första gången sedan jag kom hit – det är ju så mycket annat som jag vill göra när jag är här. Det var kul att vara tillbaka där igen; gym är en miljö där jag känner mig hemma. Gympersonalen var lika trevlig som vanligt, kände igen mig från förra året och kom till och med ihåg att jag inte pratar tyska.

Det är ett litet gym. Utrustningen är inte den modernaste, jag gissar att den har ett par decennier på nacken. Intrycket förstärktes av att musiken som spelades hade kunnat vara ett av mina blandband från 1992. (Jo, ni förstår, ungdomar, ett blandband är ungefär som en spellista i Spotify.) Men det gjorde inget. Jag trivs på det här gymmet och har överseende med det mesta.

Det finns även en gruppträningssal Jag har inte varit på någon gruppträning där – jag misstänker att den inte håller så hög kvalitet som jag är van vid hemifrån. Men nu hade de satt upp en lina längs med ena väggen i salen. Jag som älskar att gå på lina! Så när jag hade styrketränat färdigt var det upp på linan som gällde. Eftersom jag är envis som få så gav jag mig inte förrän jag hade lyckats gå längs med hela linan utan att trilla ner. Det tog 45 minuter och ungefär sjutusentrehundaurtifjorton försök.

Att träna på gymmet kostar 9,50 euro för en gång. Eller för en dag, som de säger. En gång kom jag dit på en söndag vid halv ett och kvinnan bakom disken såg alldeles förskräckt ut och sa ”Du vet att vi stänger klockan två på söndagar?” I deras värld ska man tydligen vilja utnyttja hela dagen om man nu har betalat för en dag. Själv tyckte jag att en och en halv timme var lagom lång tid för ett träningspass.

Man kan även köpa månadskort, och kanske veckokort också om jag inte minns fel. Men jag räknade ut vid något tillfälle att man behöver träna åtminstone tre, eller kanske var det fyra, gånger i veckan för att det ska löna sig. Och så mycket tänker jag inte hänga på gymmet. Sa jag att det finns mycket annat att göra här i Valle Gran Rey? ;-)

En eftermiddag med sång

Jag ägnade eftermiddagen åt att sjunga. Varje onsdag kl 13.30–15.30 är det drop in-sång i en lokal som ligger precis vid stranden i Vueltas i Valle Gran Rey. Ett par hundra meter från lägenheten jag bor i, med andra ord.

Det var härligt! Jag kände igen en stor del av det sjungande gänget från förra vintern och blev själv igenkänd av dem. Sångerna är en blandning av allt möjligt. En del kristna sånger, lite afrikanskt, något sanskrit-mantra, en och annan slagdänga. Ofta i stämmor eller kanon. Hmm … det här låter ju precis som när jag sjunger med Ange Turell. Det finns nog ingen i hela världen som är en lika skicklig och pedagogisk sångledare som han, men den här kvinnan som håller i sången i Vueltas kvalar in på en god andraplats.

Som uppvärmning – och ibland även senare under sångpasset – är det improviserad stämsång där vi får olika stämmor som sedan byts ut vartefter. Roligt! Sångledaren pratar mestadels tyska men byter till engelska ibland när hon kommer på att det finns några som inte kan tyska. Jag pratar absolut ingen tyska men kan förstå en aning ibland, och jag har faktiskt inga problem att förstå vad sångledaren vill att vi ska göra i sången – hon är pedagogisk och har ett tydligt kroppsspråk. Och jag förstår ju själva sjungandet – vad mer kan man behöva?

Den tidiga kvällen ägnade jag åt att hänga utanför Casa Maria i La Playa. Det är där det händer. Vid solnedgången. Men det ska jag berätta om en annan dag.

En dag i Valle Gran Rey

Jag har väl inte riktigt landat här i Valle Gran Rey än. Precis som i lördags har jag ägnat en stor del av den här dagen åt att gå runt på stan och handla mat. Jag som är van vid att inte lägga en enda sekund på att gå i mataffärer hemma – jag handlar allt på internet. Här går jag runt i flera olika affärer för att hitta allt jag behöver. Och tycker dessutom att det är en riktigt rolig sysselsättning. Nu när jag har semester tycker jag så. Vi får väl se om någon vecka när jag ska jobba hur stor lust jag har att springa runt i affärer.

Jag har också

  • suttit på en sten och lyssnat på havet
  • tittat på bergen
  • softat på balkongen
  • sett en cyklande tomte
  • gått till La Paloma, som jag hyr lägenheten av, och betalat hyran. 

Och så har jag tänkt (igen) på hur trevliga alla är här i Valle Gran Rey. Kanske är jag själv trevligare här än hemma? Jag har tänkt på det tidigare, att den här platsen gör mig till en bättre människa. Vid ett par tillfällen i dag när jag gick på stan hejade jag på, och till och med stannade och pratade en stund med, människor som jag pratat med tidigare i olika sammanhang de senaste dagarna. Hemma pratar jag aldrig med okända människor på stan.

Min plan är att som vanligt ägna mig åt en massa aktiviteter här typ sjunga och dansa och så. Någon yogaklass kanske, om min skröpliga kropp klarar av det. Och så vill jag gå till gymmet förstås. Än så länge har jag inte gjort något alls av det här; det känns inte så bråttom. Jag undrar om allt sådant är som vanligt den här veckan eller om saker tar juluppehåll.

Jag funderar också lite på att vandra i bergen i morgon igen. Det är i alla fall något man kan vara säker på: att bergen inte tar något juluppehåll. De står där som ett bevis på att det finns trygghet och beständighet i världen. Kanske är det därför jag gillar dem?

Om att längta

Jag har bläddrat igenom en massa bilder från mina tidigare vistelser på La Gomera och nu längtar jag dit! Det är så intressant, det där: När jag är i Valle Gran Rey så tänker jag att det inte finns någon annan plats på jorden där jag hellre vill vara. (Åtminstone inte på vintern. På sommaren gillar jag ju Sverige skarpt.) Och när jag ska åka därifrån är det riktigt jobbigt och jag vill bara stanna kvar.

Jag kommer hem, jag längtar tillbaka. Starkt till en början men så går det några månader och den där längtan blir allt svagare. Jag glömmer den där känslan som jag har när jag är i Valle Gran Rey. Jag börjar tänka att jag kanske ska åka någon annanstans nästa vinter. Det var länge sedan jag var i Thailand …

Med hjärnan vet jag ändå att det är i Valle Gran Rey jag vill vara. Men jag känner det inte längre i hjärtat. Och så kommer jag tillbaka igen i december och känner den där känslan igen. Den där känslan av att det är där jag ska vara. Snart får jag känna den igen! Undrar om det finns något sätt att fånga den – så att jag kan framkalla den även när jag inte är där?