I dag är det klart väder, vilket innebär att grannön El Hierro syns tydligt härifrån Valle Gran Rey. Extra väl syntes den i morse, när solen lyste upp öns (nord-)östra sida, alltså den som vetter hitåt. Det blir ingen bra bild på det här med min mobil, men jag kunde tydligt se staden Valverde strax till höger om mitten av ön. Ser du?
Bilden är tagen från min lägenhet. Det är ännu roligare att se El Hierro numera, sedan jag var där för ett par år sedan. Jag är mycket nöjd med att ha sett den ön också.
Även om jag inte kan göra några längre vandringar just nu så blir det i alla fall kortare promenader. Eftersom jag bor i La Calera är jag redan på berget, vid fotänden av La Mérica för att vara specifik. Så om jag vill ha en bergspromenad är det bara att börja gå.
Jag behöver bara gå fem, tio minuter för att komma till starten av vandringsleden som går upp till Arure. Eftersom jag redan är en bra bit över havet blir det schyst utsikt direkt. Så här ser det ut om jag tittar mot Vueltas.
Om jag går vandringsstigen uppåt i kanske en kvart så kommer jag snart till en vägskylt där det går att, i stället för att fortsätta uppåt, ta vänster och gå ner längs en annan mindre stig. Det blir min reträttväg, men först fortsätter jag oftast uppåt en liten bit till – jag vill ju ha ännu bättre utsikt.
När jag har sett mig mätt för stunden vänder jag ner och går den alternativa stigen tillbaka. I år är den tyvärr inte lika njutbar som förra året eftersom det pågår byggarbeten och den egentliga vägen är stängd. Det blir en kort sträcka på en ännu mindre stig, men sedan är jag tillbaka i La Calera igen, med utsikt ner mot La Playa.
Att få prassla i bougainvilleablad är nästan ännu roligare än att prassla i höstlöv.
Snart är jag nere igen, och om jag har tur så väntar den här kompisen på mig när jag kommer hem. Den heter Chili. Oklart om det stavas så, men det låter så i alla fall :-)
Jag har gått den här promenaden många gånger under de fyra veckor som jag har varit här nu. Kanske blir det en gång till lite senare i eftermiddag.
Medan vi fortfarande var inne i den där blåsiga perioden så tog jag en promenad här i Valle Gran Rey. Det här är ett tag sedan nu; det var på día de los reyes, men det har inte blivit av att skriva det här inlägget förrän i dag. Min plan var egentligen att gå till Playa del Inglés, men jag insåg snart att det blåste för mycket för att det skulle vara någon idé.
Syns det på palmerna hur mycket det blåser?
Det roliga med den här promenaden var att det var så folktomt. Lokalbefolkningen var uppe i kyrkan och firade los reyes och turisterna höll sig inne på grund av blåsten – utom de som också var uppe i kyrkan förstås.
Så här tomt kan det vara på stranden i La Playa en sådan dag. Jag var aldrig nere på själva stranden, men jag gick på stenläggningen framför den lilla kyrkan. Då kom en vindby som svepte upp ungefär all sand på hela stranden på mig. Resten av promenaden och tills jag hade kommit hem och tagit en dusch, hade jag sand i håret, sand i öronen, sand bakom öronen och något som såg ut som en tvådagars skäggstubb på hela halsen. Sand.
Det var definitivt inte badläge. Faktum är att det var en man som drunknade på den här stranden på nyårsafton, när det också var blåsigt väder. Bada aldrig på stranden i La Playa när det blåser mycket! Och det är strömmar i vattnet även när det inte blåser, så jag tycker gott att man kan låta bli att bada här alls.
Om man går strandpromenaden i La Playa, där det finns en massa uteserveringar, och där det normalt brukar sitta folk och hänga på muren vid stranden , och sedan fortsätter runt hörnet längs med vattnet så var det faktiskt … nej, jag kan inte gå så långt att jag kallar det för lä, men det blåste lite mindre. Där blev jag sittande på muren en bra stund och tittade på vattnet.
Jag gick även bort till Vueltas, och inte ens där var det badläge den här dagen. Så här folktomt är det definitivt inte på Vueltasstranden en vanligt dag. Det är normalt en badvänlig strand, och många badande turister brukar tillbringa dagarna där.
Å, vad skönt att det inte blåser så här mycket längre! I dag är det nästan helt vindstilla. Jag har haft en lugn och vilsam helg. Det är en molnig dag och jag sitter på terrassen och tar det lugnt. Funderar på om jag ska gå ut en sväng eller bara sitta kvar här.
Jag har flera gånger haussat Tuyo i Vueltas som en av Valle Gran Reys bästa restauranger. Men i går var jag där och blev inte alls imponerad, även om maten var lika god som vanligt.
När vi kom dit fick vi veta att det var många bokningar och att vi inte kunde få bord för tillfället, men att vi gärna fick komma tillbaka om en halvtimme om vi ville. Det fanns gott om lediga bord i restaurangen och vi var bara två personer. Men okej, vi hade ingen brådska, så vi gick en sväng och kom tillbaka efter en halvtimme. Det var fortfarande gott om lediga bord i restaurangen. Vi fick vänta tillfälligt vid ett av dem tills vårt tilltänkta bord blev ledigt. Och under hela tiden som vi åt var det aldrig fullt i restaurangen.
Vi beställde varsin vegetarisk rätt. När rätten väl kom in sa Caroline, som jag åt middag med: ”men är inte det här kyckling?” Vi frågade servitrisen, och jo, det var kyckling. Hon hade blandat ihop den rätten med vår vegorätt eftersom den hette något liknande. Alltså, det finns ju så himla många bra typer av vegokött numera, och jag har inte ätit kött på flera år; jag kan inte känna skillnad. Om inte Caroline hade protesterat hade jag kunnat bara mumsa i mig maten. Fy, tänk om jag hade ätit kyckling! Vid tillfället reagerade jag inte så starkt på det här misstaget från restaurangens sida; jag måste ha varit på mitt mest harmoniska humör eller något. Men nu när jag tänker på det blir jag förbannad.
När vi bad om att få in mer vatten fick vi påminna servitrisen om det. Servicen var inte okej. Svårt att veta om det beror på den specifika servitrisen eller om restaurangen har blivit sämre. Någon mer som har varit där på sistone och tycker något?
Tuyo är fortfarande mysigt och har god mat, men just nu känner jag mig inte alls sugen på att gå dit igen.
En av mina favoritmatbutiker här i Valle Gran Rey är ekoaffären vid busstationen. De odlar sina grönsaker själva på marken precis utanför butiken. Snacka om närodlat och efter säsong!
Och så köper de in ekologiska skafferivaror, och ibland kan man till och med hitta en ekologisk getost från El Hierro i kylen – den goda osten som jag åt när jag var på denna grannö för ett par år sedan.
En dag när jag var i den här butiken så låg det en katt i hyllan (jag ber om ursäkt för usel bild):
De verkar inte vara lika hårda med reglerna för livsmedelshantering här som i Sverige ;-)
Och apropå det så skajpade jag med maken och nämnde då en söt hund som jag hade träffat:
”Jaha, var då?”
”I mataffären”, sa jag utan att tänka på att det skulle vara något särskilt med det.
”Vadå, i koppel?”
”Nej alltså, det är ägarnas hund, den brukar hänga där.” Och först nu insåg jag att det kanske inte är standard, sett med svenska ögon, att man som butiksägare låter sin hund gå runt fritt i en mataffär, ha ha :-)
Nu pratar jag inte om samma mataffär, utan det här är den lilla butiken som ligger bara ett par hundra meter från lägenheten jag hyr i La Calera. Och den söta hunden ser ut så här:
Oj, vad jag jobbade hårt och mycket den här veckan, men till slut blev jag klar och kunde skicka iväg den språkgranskade texten till kunden. Puh! Men jag hann även med en del roligheter i pauserna mellan jobbpassen.
I måndags var jag på gymmet en sväng. I tisdags var det röstträning. I onsdags kväll var jag på healing journey i yogastudion Vikara. En mycket skön upplevelse där jag låg inbäddad i en filt och slappnade av till ljudet av didgeridoo och tibetanska klangskålar.
Och på torsdagen var jag och sjöng, som vanligt. Det har varit lite blandat väder under veckan. I torsdags regnade det ordentligt precis innan jag skulle gå och sjunga, men under sången klarnade det upp och när jag kom ut hade solen tittat fram:
Å, vad jag gillar mina fritidsaktiviteter här i Valle Gran Rey! Alla sådana här roliga saker kan jag förstås hitta i Stockholm också, men eftersom jag bor i förorten blir det alltid en del restid, och det blir inte av på samma sätt att jag åker iväg och gör saker. Jag väljer helt enkelt bort den där restiden, men det innebär också att jag väljer bort aktiviteterna. Här är det nära till allt, och då kan jag göra många saker utan att det behöver ta för mycket tid. Jag skulle vilja ha det så här en större del av året än bara knappa två månader.
Día de los reyes
Det är den här helgen som man firar jul på allvar i den här delen av världen – eller man firar både vår jul och día de los reyes (eller los reyes magos). Firandet pågår i flera dagar med en procession upp till den lilla kyrkan i El Guro och umpa umpa hela nätterna. Jag firade inte. Men här kan du läsa vad Eric säger om día de los reyes och här visar Lisa bilder från firandet.
Jag märkte faktiskt inte ens av firandet. Det kan bero på att jag i fredags inte lämnade lägenheten på hela dagen, för det var då jag jobbade som allra mest. I lördags var jag ute på eftermiddagen, men då bara här nere i dalen medan firandet pågick uppe i kyrkan. Jag minns forftarande den första vintern jag var här i Valle Gran Rey. Då bodde jag i Casa de la Seda, en bit upp ur dalen, alldeles nära kyrkan, och fick inte sova på två nätter på grund av umpa umpa-musiken. Det var första gången jag hörde talas om los reyes magos. Ibland får man lära sig den hårda vägen ;-)
Vinden avtog och det blev varmt och skönt väder. Det skedde ungefär samtidigt som jag började jobba igen, och därför mest sitter inne :-o Det skedde också ungefär samtidigt som jag avslutade min tiodagars rawfooddetox, som jag blev helt trött på för att det inte passar mig att äta kall mat när det inte är så varmt ute. Ja, ja, nu är det varmt i alla fall. Skönt!
Jag har mycket jobb den här veckan, men jag måste ju hinna med lite roligheter också. I dag har jag varit på röstträning. Det är en liten grupp som får gemensamma sånglektioner en gång i veckan med början i dag. Jag har varit med i den här gruppen ett par tidigare vintrar också, och det är verkligen kul och lärorikt. Och det bästa av allt är att det för mig blir en lektion i tyska också samtidigt. För självklart är det på tyska; vi är ju ändå i Valle Gran Rey ;-) Det måste väl ändå vara det bästa sättet att lära sig ett språk – att få det serverat i ett superroligt sammanhang.
Misses D and the Boys, som jag skrev ett inlägg om för en vecka sedan, är flitiga med att spela här i Valle Gran Rey just nu. Håll utkik på anslagstavlorna här om du vill se dem. Nu på tisdag spelar de på Noah’s Ark, som ligger vid statyn i La Puntilla.
Här hittar du Facebook-eventet Misses D and the Boys 3 januari 2017, där du kan läsa mer om kvällen. Det börjar klockan 21, och om det bara slutar blåsa någon gång så lär det bli mer folk, mer fart och mer fest än i söndags.
Vinden ska visst lugna ner sig redan i dag. Skönt, för jag börjar bli rätt trött på den.
I dag blåser det så mycket att jag helst undviker att gå ut faktiskt. Jag var ute en kort sväng för att handla grönsaker på ekoaffären nära busstationen, men det var en sträcka nere vid rondellen när jag var tvungen att gå och blunda för att inte få allt möjligt omkringblåsande skräp i ögonen.
Jag hoppas att alla som är på La Gomera på vandringssemester avstår från att gå upp i bergen i dag. Förutom säkerhetsrisken kan det inte vara särskilt roligt att vara ute och vandra.
Själv har jag inte vandrat alls hittills. Min skröpliga kropp vill inte. Jag har två trasiga höfter, två knän som strular ordentligt ibland och ett mindre diskbråck i ryggen. Inget av det här är några nyheter men tidigare år har det ändå funkat (mer eller mindre bra) att vandra. Fast förra året var det ganska tveksamt och jag vandrade inte alls lika mycket då som tidigare år. Men just nu funkar det alltså inte alls; det är framför allt höfterna som sätter stopp. (Det här skriver jag varken för att fiska sympati eller för att få goda råd, utan bara för att förklara varför det inte blir några vandringsinlägg just nu :-)
Jag vet inte hur stark vinden faktiskt är i dag men min väderapp säger att det ska blåsa 11 sekundmeter. Det sa mig ingenting, men när jag tittar på SMHI:s tabell över vindstyrka så ser jag att 10 sekundmeter räknas som storm och 12 som orkan. Det är alltså inte bara jag som är mesig och tycker att det blåser :-) (Uppdatering: eh, nej, det är jag som är mesig, och dessutom tydligen inte kapabel att läsa tabeller. Tack Malin, som påpekade det i en kommentar. För att det ska vara storm ska det blåsa 24,5 m/s – myyycket mer än det gjorde här alltså.)
Jag vet inte om det framgår på den här bilden vilka vågor det är i havet av blåsten.
Över huvud taget har det inte varit så fint väder här sedan jag kom hit för en vecka sedan. Först regnade det. Sedan var det mest molnigt. Därefter kom det Calima. Och sedan har det blåst mycket, varav i dag alltså riktigt mycket.
Jag är ju här i sju veckor, och då spelar vädret ingen större roll. Om det är dåligt väder någon vecka så blir det väl bättre någon annan vecka. Men jag vet att en hel del bloggläsare bara är nere en eller två veckor under vintern, och de vill förstås ha sol.
I går var jag och sjöng för första gången sedan jag kom hit. Sången är i år på torsdagar 13.30-15.30. Än så länge är det i den vanliga lokalen precis vid Vueltas-stranden, men det är oklart om det kommer att vara kvar där, eftersom lokalen byter ägare vid årsskiftet. Kanske blir det någon annanstans från och med nästa vecka.
I och med att jag var och sjöng fick jag också mitt första ordentliga tyska språkbad sedan jag kom hit. Jag kom ju igång lite med att prata tyska under min förra vintervistelse här. Nu verkar jag ha glömt allt igen. Men, men, några veckor i den här tysktalande delen av världen kommer att göra susen ;-)
Själv har jag haft en lugn semestervecka. Mycket reflektion, tankar, läsning, lärande. Jag tar lektioner i Alexanderteknik, och det gör att det händer saker i kroppen. Kanske, kanske, kanske blir höfterna bättre så att jag kan vandra igen. Över huvud taget är Valle Gran Rey en bra plats att vara på om du vill få olika typer av kroppsterapi, som massage och liknande. Billigare än hemma är det oftast också. Och de som jag har varit hos har verkligen varit bra, som Deborah som behandlar mig just nu.
Och så har jag suttit på terrassen och ätit närodlad mango och avokado. Summa summarum har jag det sjukt bra just nu. Jag tänker fortsätta i samma stil under helgen; på måndag börjar jag jobba igen.
Kolla: jag ser ut som en insekt i mina solglasögon :-)
Valle Gran Rey är vintertillhåll – och för den delen permanent tillhåll – för många musiker. Det uppstår mer eller mindre spontana konserter på stan varje kväll. Och så finns det förstås mer planerade konserter. Så här års kan du nog gå på konsert varje kväll om du vill. Själv brukar jag inte lyssna på livemusik särskilt ofta men i dag gjorde jag det. Söndag är marknadsdag här i Valle Gran Rey. Marknaden är bakom den stora busstationen, och precis bredvid stationen finns en liten bar där det ofta är livemusik på söndagseftermiddagarna.
I dag var det Misses D and the Boys som spelade. Misses D är Deborah, som jag känner sedan tidigare, och som också ger mig lektioner i Alexanderteknik just nu. Kanske är det det som kan hjälpa min skröpliga kropp att vilja vandra i bergen igen?
Normalt är det knökat med folk på marknaden, och även på den här baren på söndagar. Men i dag är det mulet och kallt väder, vilket avskräckte många. Jag fick i alla fall en mysig musikstund.
Killen i grönt –Tom hette han visst – som håller i en flöjt just nu, var framför allt en jävel på fiol, som han ibland spelade på som på en gitarr.
För övrigt känner jag mig superseg i dag. Kanske är det vädret. Eller så är det resdagarna tidigare i veckan som tar ut sin rätt. Men jag har semester hela nästa vecka, så det finns gott om tid för att softa. Bra grej!
