Kategoriarkiv: Valle Gran Rey

Cykelutflykt i Valle Gran Rey

Fritidsaktiviteter, Natur, Valle Gran Rey

I dag hyrde jag en cykel. Precis som förra året (länk till när jag gjorde samma cykeltur förra året) hyrde jag på Bike Station Gomera, som ligger  i La Puntilla. Jag har hyrt cykel där även tidigare, och det är mest av vana som jag går till samma ställe igen. Men det finns även en cykeluthyrare i Vueltas och en i La Playa.

I förra årets cykelinlägg skrev jag om hur dålig kondis jag hade, och den hade inte blivit bättre sedan dess kan jag meddela. Jag konditionstränar i princip aldrig numera  och det är förstås en nackdel när man ska ta sig upp ur en dal.

Den första biten var jobbigast. Då går vägen verkligen bara upp upp upp utan någon variation. Jag pausade ungefär fyrahundra gånger, och minst en gång satt jag och vilade i säkert en kvart.

20160206_142510.jpg

Jag trodde inte att jag skulle orka upp till den första tunneln den här gången. Men någonstans efter Los Granados så började det kännas bättre. Då blir vägen mer snirklig vilket ger en aningen planare väg ibland, och alltså lite vila.

Dessutom tog jag en kort avstickare förbi restaurangen Macondo. Jag var inte inne men sneglade in genom dörren. Det såg mysigt ut och utsikten ner över dalen – åt vänster på bilden nedan – går inte av för hackor.

Det här ligger vid busshållplatsen Lomo del Balo, och härifrån går vandringen upp till Las Hayas som är nummer 25 i den röda vandringsboken och som jag har gått en gång och sedan försökt gå en gång till men inte lyckats hitta början på. Jag letade inte på rätt ställe, helt enkelt; Lomo del Balo ligger längre upp i dalen än jag trodde. Nästa gång jag ska gå den här vandringen till Las Hayas ska jag nog ta en taxi hit. Om jag inte orkar upp till åttabussen förstås; jag har ju börjat ett nytt liv nu och gör sånt. (Ehum, det hände i alla fall en gång den här vintern.)

20160206_144420.jpg

Ungefär som på bilden nedan borde utsikten se ut för den som tittar ut genom fönstret på Macondo. Det vita huset längst upp i bild är kyrkan Ermita San Antonio, som jag skrev mer om i cykelinlägget från förra året.

20160206_144434.jpg

Jag fortsatte upp till första tunneln – det var inte så långt kvar nu. Det går att cykla bredvid tunneln på en gammal väg – det som var vägen innan det fanns en tunnel.  Där är det vackra vyer ner över dalen.

20160206_151314.jpg

Inklusive den lilla avstickaren förbi Macondo så tog det två timmar för mig att ta mig upp till den första tunneln för den här tanten med noll kondis. Vad ska jag gissa att det tar för en van cyklist med kondis? Halva tiden? Kanske betydligt mindre; alltså förstå hur många pauser jag tog ;-) Hen borde i alla fall hinna se betydligt mer av La Gomera än vad jag gjorde på två timmars cykling.

20160206_142446.jpg

För mig var det här tillräckligt med äventyr för en dag. Jag stannade där och åt min matsäck.

20160206_150958.jpg

Och sedan susade jag ner i dalen igen.  Det är nog det jag tycker är den största fördelen med att cykla jämfört med att vandra: jag har med mig mitt transportmedel och det är bara att vända och susa hem när som helst. Jag behöver inte vänta på någon buss eller vandra i fyra timmar för att komma ner igen. Svish bara. Tjugo minuter tog det ner.

Uppdatering: Ha, ha nu har jag läst cykelinlägget jag hänvisar till i det här inlägget och kan konstatera att det sista stycket här är i princip identiskt med det sista stycket i det inlägget. Allting går i cirklar :-)

Kryssning till Kanarieöarna

Resa, Valle Gran Rey

Just nu ligger ett kryssningsfartyg inne i hamnen här i Valle Gran Rey. Även om jag inte hade sett båten redan uppifrån min lägenhet i La Calera så hade jag förstått när jag kom ner på stan att det var något på gång. Det språk som hördes mest i dag var nämligen inte tyska utan brittisk engelska. Ett brittiskt fartyg alltså. Jag tror att det är den båt som heter Thomson Majesty, som man kan läsa om i Willies blogginlägg (på engelska) från förra vintern . I så fall rymmer det 1 500 passagerare – och det gör stor skillnad på en liten ort som Valle Gran Rey. Och här var jag tvungen att kolla Wikipedia hur många invånare Valle Gran Rey har. Enligt den artikeln var det 4 240 invånare år 2013. Men alla dessa 1 500 personer stannar förstås inte i Valle Gran Rey; Thomson ordnar utflykter runt ön för passagerarna, och vandringsturer.

På vintrarna kommer det alltid några kryssningsfartyg till Valle Gran Rey – även om de flesta snarare stannar i San Sebastián. Båten stannar över en dag och åker sedan igen. Enligt ovannämnda blogg är det bra reklam för La Gomera, eftersom många av dem som kliver i land här över dagen gillar stället- (så klart, vem gör inte det ;-) – och rekommenderar det till sina vänner.

När det kommer ett så här stort fartyg till hamnen i Vueltas blir det extra märkligt att det inte finns någon hamnbyggnad. Tur då att det har börjat byggas en nu. Jag vet inte hur tidsplanen ser ut för den, men jag har inte sett att det har gått framåt under tiden jag har varit här.

Samtidigt som jag började skriva det här inlägget hördes tre tut nerifrån Vueltas, och så började fartyget backa ut från hamnen. Jag kunde inte låta bli att undra vart det är på väg härnäst. Jag googlade lite och hittade en ökryssning (länk borttagen pga finns inte längre) som har en dag i Valle Gran Rey. Det måste vara den. I så fall är de på väg till El Hierro nu, och det ser ut att kunna stämma med vilket håll de åker åt.

20160203_132800.jpg

Hur går det med tyskan?

Fritidsaktiviteter, Kultur, Språk, Valle Gran Rey

Den som har följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag förra året bestämde mig för att byta språk från spanska till tyska. Jag har haft som ambition att försöka lära mig åtminstone lite spanska här, men eftersom de flesta som jag pratar med är tyskar så lär jag mig aldrig någon spanska. I stället pratar jag engelska med tyskarna. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt att försöka lära mig tyska i stället. Jag har läst motsvarande en gymnasiekurs i tyska för tjugo år sedan bara för att omedelbart glömma bort allt jag lärde mig. Det senaste året har jag repeterat den kursen lite och även lyssnat på eminenta podcasten Coffee Break German – eller snarare bytt podd från Coffee Break Spanish.

Så hur går det nu då? Riktigt uselt måste jag erkänna. Jag kommer liksom inte igång utan faller in i att prata engelska. Både jag och de som jag pratar med märker snabbt att vi kan kommunicera mycket bättre på engelska, och då blir det så. Dessutom verkar min hjärna ha lagrat de spanska orden före de tyska, så när jag försöker komma på ett ord på tyska så dyker det spanska ordet upp först, och så måste jag liksom mentalt lyfta på det för att se om jag kan hitta det tyska ordet bakom. Fatta hur långsam och tråkig jag är att prata med – inte konstigt att alla börjar prata engelska direkt :-)

I dag var jag och sjöng – som vanligt på onsdagar. Sångledaren monadelisa – som också är en känd musiker här i Valle Gran Rey – är från Schweiz och leder sången främst på tyska – lite beroende på vilka som är där, men nu när den värsta högsäsongen har lagt sig så är runt 90 procent av sånggänget tyskar eller åtminstone tysktalande. Och jag tycker att jag förstår henne bra – fast det kan också bero på att hon har ett så tydligt kroppsspråk.

På onsdagssången dyker det ibland av någon anledning upp en sång som är på svenska – jag har aldrig hört sången i Sverige, dessutom är slutklämmen på danska, men det spelar ingen roll för ingen förstår ändå, ha ha. I alla fall så blev jag Lisa ombedda att sjunga den sången inför de andra i dag, och så gjorde vi det. Och efteråt var den tyska kvinnan som jag hade stått bredvid under hela sångsessionen superförvånad över att jag var svensk. ”Men du pratar ju så bra tyska!” Och det roliga var att det jag hade gjort var att nicka och le åt sådant hon sa, säga ”ja” ibland – uppenbarligen på ungefär rätt ställen – och humma lite när jag inte förstod helt och hållet vad hon sa. Och hon var helt övertygad om att vi hade stått och pratat tyska med varandra i två timmar, fast det bara var hon som hade gjort det. Så tydligen kan jag i alla fall fejka att jag pratar tyska – en ganska god färdighet det också ;-)

Så nu är jag i följande läge: på spanska kan jag bara prata om grönsaker (jag kan handla mat och läsa recept i en vegomattidning som jag brukar köpa här), och på tyska förstår jag när det handlar om sång. Och så jobbar jag på att ta mig igenom ett nummer av Der Valle-Bote  (Ja, den lokala tidningen är naturligtvis på tyska.). Det går så där.

I morgon ska jag på röstworkshop. Mera sång. Mera tyska. Mera Valle Gran Rey. Härligt! När jag jobbar egentligen? Nu, tänkte jag.

Middag på Tuyo

Mat, Valle Gran Rey,

I går kväll var jag för en gångs skull ute och åt middag på restaurang. Jag äter ju nästan bara min egenlagade mat annars, men jag rekommenderar verkligen att gå ut och äta i Valle Gran Rey. Det är betydligt billigare än att äta ute i Stockholm, och det måste vara billigare än i övriga Sverige också. Och så finns det många utmärkta – verkligen utmärkta – restauranger.

I går hade jag tänkt prova El Coco Loco – en restaurang där jag inte har ätit tidigare. Den ligger lite märkligt till och man måste nästan veta att den finns där för att hitta dig. Om du går åt Vueltas-hållet på huvudgatan i Borbalán så ska du svänga vänster in på en liten väg typ ett kvarter (eller är det två?) efter bankomaten.

I alla fall: jag läste på menyn utanför och där stod inte ett pip om några vegetariska rätter. Eftersom jag 1) bara har ätit vegetariskt sedan jag kom hit i år och hade lust att fortsätta med det och 2) inte vill stödja restauranger som inte har några vegoalternativ på menyn så bojkottade jag dem och gick vidare. Men om du äter animalier är jag säker på att det är en bra restaurang – och det är möjligt att jag går dit någon gång när jag är i mer fiskläge än nu.

I stället gick jag till Tuyo, som är en av mina favoritrestauranger här i Valle Gran Rey. De har supergod mat och trevlig personal. Dessutom gillar jag verkligen inredningen, som jag närmast skulle beskriva som en blandning av marockansk och indisk stil :-) Maten har asiatiskt stuk, kanske malaysisk?

Jag åt en gäng gari, en vegetarisk gryta med potatis, morötter, broccoli och kokosmjölk. Nu när jag tänker efter undrar jag om inte det är den här grytan jag omedvetet har haft i huvudet när jag har gjort gryta själv på sistone. Gott var det i alla fall.

Här har jag tidigare skrivit om mina favoritrestauranger i Valle Gran Rey. Och här jag har tidigare skrivit om Tuyo.

20160124_195259.jpg

Ett dopp i havet

Valle Gran Rey

Jag pratar ofta med personer som har det som en mer eller mindre daglig vana att ta en simtur i Atlanten. Själv kommer jag mig liksom aldrig för. Men i går blev det av: jag plaskade omkring en stund vid Vueltas-stranden. Och oj, vad skönt det var! I vattnet blev det tydligt hur mycket varmare det är i Valle Gran Rey den här vintern än den förra.

Min nya vana blir: ta alltid med mig badkläder när jag ska ner på stan, så att jag kan ta ett dopp om andan faller på.

20160123_142552.jpg

Gomera Lounge – musikbar i Valle Gran Rey

Kultur, Valle Gran Rey

För … nu ska vi se, det blir nog ett par veckor sedan nu, var jag på en konsert på Gomera Lounge. Det var Deborah som spelade tillsammans med sina nyfunna musikerkolleger. Jag lärde känna henne här förra vintern, och precis som jag är hon tillbaka i år. Sa jag att La Gomera ger mersmak? Deborah och hennes kolleger kallar sig Misses D and the boys, och om du är i Valle Gran Rey de närmaste veckorna så håll utkik efter dem. De spelar lite här och var.

Deborah är bra! Hon kör singer/songwriter-stuket med sin gitarr, och jag gillade både hennes röst och låtarna.

Dessutom var det kul att jag äntligen fick tillfälle att kolla in Gomera Lounge. Det finns ett brett utbud av konserter och musik här. Valle Gran Rey är otroligt musikertätt, och förutom de mer uppstyrda konserterna så sjungs och spelas det överallt på gatorna. Men Gomera Lounge är kanske det populäraste stället, åtminstone bland tyskarna som jag träffar här.

Personligen gillar jag inte alls att hänga i barer om kvällarna, men jag måste hålla med om att Gomera Lounge är en mysig bar. Deborahs konsert var kl 21-23, och jag tror att det är standardtiden för deras konserter. En bra tid för en tant som jag som gillar att vara i säng vid midnatt.

Så om du vill chilla i en skön bar med opretentiös musikunderhållning om kvällarna så tycker jag absolut att du ska kolla in Gomera Lounge. Det ligger i La Playa, precis runt hörnet från strandpromenaden där.

Gomera Lounge

Hur lång tid tar det att gå till vattenfallet i Valle Gran Rey?

Valle Gran Rey, Vandring

För en dryg vecka sedan gick jag till vattenfallet här i Valle Gran Rey igen. Det är en rolig och inte för lång vandring som jag har skrivit om flera gånger tidigare, så jag tänkte inte gå in på några detaljer här. Men eftersom jag själv alltid undrar hur lång tid den här vandringen tar, och kanske är det någon annan som också undrar, så tänkte jag skriva ut det tydligt här nu. Jag startade från lägenheten i La Calera som jag hyr just nu. Om man går nerifrån Vueltas får man lägga till kanske 20 minuter eller så. Från La Calera går jag bilvägen upp till parkeringen i El Guro/Casa La Seda, där det står en skylt som säger Cascada och Wasserfall.

La Calera – El Guro: 30 min

El Guro – vattenfallet: 1 h

vattenfallet – El Guro: 1 h

El Guro – La Calera 30 min

En tretimmarsvandring från La Calera och tillbaka alltså.

20160109_151524

Här har jag skrivit om mina tidigare vattenfallsvandringar:

Vandring på La Gomera: vattenfallet i Barranco de Arure

En återkommande programpunkt: vandra till vattenfallet

Vattenfallsvandring på La Gomera (på min författarblogg innan jag hade startat den här bloggen)

Gratis wifi i Valle Gran Rey

Valle Gran Rey, ,

Jag ser alltid till att hyra en lägenhet med wifi eftersom jag är beroende av internetuppkoppling för att kunna jobba. Så även den här gången. Vid ett tillfälle har det strulat sedan jag kom hit. Då var jag utan wifi i några timmar under arbetsdagen tills fastighetsskötaren dök upp och kunde starta om det.

Efter det har jag upptäckt att det finns gratis wifi vid turistinformationen som ligger vid taxistationen här i La Calera. Alltså där vägen går upp ur dalen, strax efter bensinstationen. Jag har skrivit om turistinfokiosken här och plåtat den.

Lösenordet står på kiosken, så det är bara att slå sig ner på bänken utanför och surfa loss. Bra om man är akut instagramnödig när man kommer ner från en vandring och inte orkar vänta tills man kommer hem. Har jag hört. När jag gick förbi där häromdagen satt det en man på skuggsidan av huset och skajpade. Och så är det förstås en eminent nödlösning om wifi:t i lägenheten krånglar när man är mitt i en arbetsuppgift som kräver internet.

Annars finns det en hel del fik och restauranger i Valle Gran Rey som har internet. Vilket är ditt bästa wifi-ställe i Valle Gran Rey? Berätta gärna i en kommentar!

Följ mig på Instagram

Valle Gran Rey

Så många blogginlägg att skriva, så lite tid …

Nu när jag är i Valle Gran Rey så blir det nästan bara La Gomera-bilder på mitt Instagramkonto. Så om du tycker att jag bloggar för sällan och vill ha i princip dagliga Gomerauppdateringar får du gärna följa mig där. Det går utmärkt att avfölja mig igen sedan när jag åker hem till kalla Sverige och du inte bryr dig ett skvatt om vad jag har för mig där – jag kommer inte att bli ledsen :-)

@forsbergjenny heter jag på Instagram.

20160110_135440.jpg

Mina fritidsaktiviteter i Valle Gran Rey

Fritidsaktiviteter, Valle Gran Rey, ,

Det kanske allra bästa med Valle Gran Rey är att här finns så otroligt mycket roliga fritidsaktiviteter av den lite mer alternativa sorten. Ja det allra bästa vid sidan av bergen, havet, människorna, klimatet och alla butiker med ekologisk mat alltså :-)

Alla de här aktiviteterna kan jag i princip göra i Stockholm också, där jag bor i vanliga fall. Men Stockholm är en stor stad och jag bor i förorten, och det är en timmes resa i varje riktning till det mesta – inget som jag har tid eller lust att göra varje dag. Men här i Valle Gran Rey finns allt på gångavstånd, och jag utnyttjar det till max.

Dessutom är allt så mycket billigare i Stockholm. Där skulle jag bli ruinerad om jag hade så här mycket saker för mig. Här kostar det mesta 5 eller 10 euro.

Det här har jag gjort sedan jag kom hit:

  • torsdag: jag var för bissi med att handla mat och sådant för att hinna göra något
  • fredag: five elements yoga på Finca Argayall
  • lördag: vandring i bergen
  • söndag: kundalinimeditation på Finca Argayall
  • måndag: styrketräning på gymmet Fortaleza
  • tisdag: jag satt hemma och bloggade på mina tre bloggar alldeles för sent på kvällen, så att jag inte varvade ner innan jag skulle sova och därför sov uselt – där ser ni, mina vänner, vad som händer om man inte går på några roliga aktiviteter :-)
  • onsdag: skulle sjunga på eftermiddagen men den blev inställd pga sjukdom, så jag hann faktiskt med det jobb jag skulle göra i stället. På kvällen var jag på en konsert på the Gomera Lounge.
  • torsdag: fridans på Vikara
  • fredag: Roots & Moods – också dans på Finca Argayall
  • lördag: samma sång som i onsdags var inställd igen pga sjukdom – nytt försök på onsdag. Jag tog en promenad till vattenfallet i stället.
  • söndag: stannade hemma och läste böcker.

Då har jag inte nämnt Trance Dance meditation, som jag egentligen vill gå på varje fredag, att det finns sång även på Vikara och att det finns något som heter Laughing Buddha meditation (som jag tror och hoppas är det som vi skulle kalla skrattyoga hemma) på en ca yogastudio som jag har glömt vad den heter men som ligger precis vid Vueltas-stranden. Och att det finns en massa yoga på stranden och på Vikara som jag inte har provat. (Vikara är en yogastudio i Borbalán som tidigare hette Mariposa.)

Jag skulle knappast ha några problem att fördriva tiden här även om jag inte jobbade. Men det gör jag ju. Så mycket att göra, så lite tid. Vilket i-landsproblem :-)