Lisa om Vallehermoso och Playa de Santiago

Gomeratips, Resa, Vandring,

Jag måste erkänna att den här bloggen har ett lite väl Valle Gran Rey-inriktat perspektiv, och i år är det ännu värre än vanligt eftersom jag inte vandrar och faktiskt inte har varit uppe ur dalen en enda gång sedan jag kom hit för en månad sedan. Snart får jag kalla den för Valle Gran Rey-bloggen i stället för Gomerabloggen.

För att motverka det snäva perspektivet frågade jag svenska Lisa om jag fick intervjua henne, och det fick jag. Hon har varit mycket i Valle Gran Rey, men till skillnad från mig rör hon sig även över andra delar av ön. I dag satt vi på min terrass i La Calera och drack te, och jag fick höra allt om vad hon har haft för sig sedan hon kom hit i november.

Lisa bloggar också om sina vistelser på La Gomera. Det här är tredje vintern som hon är här en längre period. Fyra månader har det blivit varje vinter sedan hon gick i pension. Men även innan dess brukade hon åka hit på semester. Sammanlagt har hon varit här nio gånger. Första gången åkte hon charter till La Gomera i en vecka. Eftersom veckan inkluderade övernattning på Teneriffa på både nerresan och hemresan så blev det inte många dagar på plats, men den korta tiden hann alltså ge mersmak. Lisa brukar resa ensam till La Gomera, och hennes man brukar komma ner en något kortare period, runt sex veckor.

Den här vintern har Lisa bott på flera olika platser i Valle Gran Rey, men hon har även bott en dryg vecka i Vallehermoso och en vecka i Playa de Santiago. Och så vandrar hon ofta, runt tre gånger i veckan brukar det bli. Lisa var ingen vandrare innan hon började åka till La Gomera, men här har hon lärt känna ett gäng som gillar att vandra och som har varit här i många år och därför har koll. Så Lisa började följa med på vandringarna.

Fina vandringar i Vallehermoso

Tillsammans med två kvinnor som Lisa har lärt känna i Valle Gran Rey hyrde hon en lägenhet i Vallehermoso i elva nätter. Stället där de bodde heter Pensión Hostal Casa Amaya på booking.com, där Lisa hittade det. Det hade en mysig trädgård och ägaren var supertrevlig. Däremot strulade det lite med rummen, så de fick inte de rum som de faktiskt hade bokat och lägenheten där de bodde var så där, bland annat för att ett av rummen saknade fönster.

Tanken med att vara i Vallehermoso var framför allt att vandra. Lisa berättar att de vandrade nästan varje dag. Den finaste vandringen var från Garbato via Roque Blanco och Roque Cano. Då tog de taxi från Vallehermoso till Garabato och gick mot Cruz de Tierno men inte ända fram för innan dess kommer man till Roque Blanco, och där finns en restaurang som Lisa rekommenderar. Bra mat i stora portioner och trevlig personal. Dock är den stängd på måndagar. Därifrån gick de ner till Roque Cano och så småningom vidare ner till Vallehermoso igen. Lisa bedömer att de här vandringen tog runt fyra timmar i lugnt tempo. Plus restaurangbesöket och lite fler raster.

Och så konstaterar vi att de som skriver vandringsböckerna går betydligt fortare än vad vi själva brukar göra. När jag tittar i röda vandringsboken (här på plats i Valle Gran Rey har jag nu köpt den nya upplagan på engelska från 2014 som inte går att köpa i svenska internetbokhandlar) stämmer det här ungefär överens med vandringen som har nummer 47. Och i den vandringsbok som finns på svenska och heter Vandra på La Gomera så har den här vandringen nummer 5.4.

Det Lisa berättar om Vallehermoso i övrigt, alltså själva byn, stämmer bra överens med min egen bild av den från två korta besök där: den är snabbt avklarad. Det finns två restauranger, varav ingen är jättebra. Det finns två caféer på torget, och Lisa avslöjar att det till höger har bäst kaffe. Det finns två bra mataffärer, en Spar och en annan. En av Lisas vänner är vegetarian, och hon tyckte inte att det fanns särskilt mycket mat för henne på restaurangerna. Så jag tänker så här om du vill bo i Vallehermoso:

  1. Om du gillar att vandra så är Vallehermoso en bra utgångspunkt.
  2. Om vandring inte är din grej så kan en dagsutflykt till byn duga bra.
  3. Se till att du har en lägenhet så att du kan laga din egen mat, och särskilt om du vill äta vegetariskt.

Lisa och hennes vänner hade tur med vädret och det var soligt och rätt så varmt under hela vistelsen. Normalt är det kallare och regnigare i Vallehermoso än i Valle Gran Rey.

Foto av Vallehermoso: Lisa Kotzur.

Playa de Santiago

Playa de Santiago ligger längst söderut på La Gomera. Jag har inte varit där. Du som brukar läsa den här bloggen vet att jag brukar prata om att jag vill ta mig dit, men att det aldrig blir av för att jag är så lat när det gäller att resa.  Men Lisa har varit där och hon berättar hur man kommer dit:

Hur åker man från Valle Gran Rey till Playa de Santiago?

Ett par dagar i veckan kan man åka båt med Excursiones Tina, som ordnar valsafari och som då passerar Playa de Santiago. Kolla med dem vilka dagar som gäller just nu om du vill åka. Även Yanin (länk borttagen pga trasig), en annan liknande utflyktsarrangör passerar Playa de Santiago ibland, så kolla deras schema också om du vill åka.

Man kan också ta buss nummer 6 från Valle Gran Rey. Det är den buss som går till flygplatsen. Och med den får man inte åka någon annanstans än just till flygplatsen. Därifrån tar man sedan buss 7 till Playa de Santiago.

På hemvägen tog Lisa och maken, som var med i Playa de Santiago, buss 7 till San Sebastián och sedan buss 1 till Valle Gran Rey. Detta för att det annars hade blivit så lång väntetid med bussbytet om de hade åkt via flygplatsen. Lisa varnar även för att bussen kan bli full på väg upp från Playa de Santiago om man vill hoppa på vid någon av hållplatserna på vägen, eftersom det är en liten buss.

Jag har en hög tröskel för dessa bussbyten, men det där med båten låter ju inte så jobbigt. Vilken vinter som helst nu kommer jag att åka till Playa de Santiago :-)

Playa de Santiago – bästa vädret på La Gomera

I Playa Santiago bodde Lisa och hennes man i en lägenhet i Apartamentos La Banda. Hon beskriver det som att lägenheterna liksom ligger på en hylla ovanför byn – lite som La Calera här i Valle Gran Rey. Hon tyckte att de bodde mycket bra där med utsikt både över vattnet och över byn. Det enda negativa var att sängarna inte var så bra.

I Playa de Santiago finns flera restauranger och alla var bra enligt Lisa. Det finns också bra mataffärer, både en Spar och flera mindre butiker. Vädret är ofta bättre än i Valle Gran Rey.

I utkanten av Playa de Santiago ligger även golfhotellet Hotel Jardín Tecina, där man kan bo om man vill ha en lite lyxigare semester.

Foto av Playa de Santiago: Lisa Kotzur

Tre vandringar med Playa de Santiago som utgångspunkt

Inte så långt från Playa de Santiago ligger byn Pastrana, som har en restaurang som Lisa beskriver som La Gomeras mysigaste. Lisa och maken vandrade dit och hem, vilket var en tur på ett par timmar i en riktning. Restaurangen är stängd på måndagar. Om man inte vill vandra så kan man ta en taxi till restaurangen.

En annan vandringstur är att ta buss 3 från Playa de Santiago till Alajeró och vandra till Imada därifrån. Från Imada kan man sedan ta samma buss tillbaka till Playa de Santiago.

Lisa och maken vandrade även  från Playa de Santiago till Playa del Medio och Playa de Tapahuga och sedan tillbaka samma väg. Det är inte någon lång sträcka men ganska besvärlig vandring. Låter roligt, tycker jag. På de här stränderna bor det folk i grottor, och när Lisa har varit där tidigare så har hon till och med träffat på en svensk kvinna som bor så.

Utsikt över El Hierro

Valle Gran Rey

I dag är det klart väder, vilket innebär att grannön El Hierro syns tydligt härifrån Valle Gran Rey. Extra väl syntes den i morse, när solen lyste upp öns (nord-)östra sida, alltså den som vetter hitåt. Det blir ingen bra bild på det här med min mobil, men jag kunde tydligt se staden Valverde strax till höger om mitten av ön. Ser du?

Bilden är tagen från min lägenhet. Det är ännu roligare att se El Hierro numera, sedan jag var där för ett par år sedan. Jag är mycket nöjd med att ha sett den ön också.

En liten bergspromenad

Valle Gran Rey, Vandring

Även om jag inte kan göra några längre vandringar just nu så blir det i alla fall kortare promenader. Eftersom jag bor i La Calera är jag redan på berget, vid fotänden av La Mérica för att vara specifik. Så om jag vill ha en bergspromenad är det bara att börja gå.

Jag behöver bara gå fem, tio minuter för att komma till starten av vandringsleden som går upp till Arure. Eftersom jag redan är en bra bit över havet blir det schyst utsikt direkt. Så här ser det ut om jag tittar mot Vueltas.

Om jag går vandringsstigen uppåt i kanske en kvart så kommer jag snart till en vägskylt där det går att, i stället för att fortsätta uppåt, ta vänster och gå ner längs en annan mindre stig. Det blir min reträttväg, men först fortsätter jag oftast uppåt en liten bit till – jag vill ju ha ännu bättre utsikt.

När jag har sett mig mätt för stunden vänder jag ner och går den alternativa stigen tillbaka. I år är den tyvärr inte lika njutbar som förra året eftersom det pågår byggarbeten och den egentliga vägen är stängd. Det blir en kort sträcka på en ännu mindre stig, men sedan är jag tillbaka i La Calera igen, med utsikt ner mot La Playa.

Att få prassla i bougainvilleablad är nästan ännu roligare än att prassla i höstlöv.

Snart är jag nere igen, och om jag har tur så väntar den här kompisen på mig när jag kommer hem. Den heter Chili. Oklart om det stavas så, men det låter så i alla fall :-)

Jag har gått den här promenaden många gånger under de fyra veckor som jag har varit här nu. Kanske blir det en gång till lite senare i eftermiddag.

En blåsig promenad i Valle Gran Rey

Valle Gran Rey

Medan vi fortfarande var inne i den där blåsiga perioden så tog jag en promenad här i Valle Gran Rey. Det här är ett tag sedan nu; det var på día de los reyes, men det har inte blivit av att skriva det här inlägget förrän i dag. Min plan var egentligen att gå till Playa del Inglés, men jag insåg snart att det blåste för mycket för att det skulle vara någon idé.

Syns det på palmerna hur mycket det blåser?

Det roliga med den här promenaden var att det var så folktomt. Lokalbefolkningen var uppe i kyrkan och firade los reyes och turisterna höll sig inne på grund av blåsten – utom de som också var uppe i kyrkan förstås.

Så här tomt kan det vara på stranden i La Playa en sådan dag. Jag var aldrig nere på själva stranden, men jag gick på stenläggningen framför den lilla kyrkan. Då kom en vindby som svepte upp ungefär all sand på hela stranden på mig. Resten av promenaden och tills jag hade kommit hem och tagit en dusch, hade jag sand i håret, sand i öronen, sand bakom öronen och något som såg ut som en tvådagars skäggstubb på hela halsen. Sand.

Det var definitivt inte badläge. Faktum är att det var en man som drunknade på den här stranden på nyårsafton, när det också var blåsigt väder. Bada aldrig på stranden i La Playa när det blåser mycket! Och det är strömmar i vattnet även när det inte blåser, så jag tycker gott att man kan låta bli att bada här alls.

Om man går strandpromenaden i La Playa, där det finns en massa uteserveringar, och där det normalt brukar sitta folk och hänga på muren vid stranden , och sedan fortsätter runt hörnet längs med vattnet så  var det faktiskt … nej, jag kan inte gå så långt att jag kallar det för lä, men det blåste lite mindre. Där blev jag sittande på muren en bra stund och tittade på vattnet.     

Jag gick även bort till Vueltas, och inte ens där var det badläge den här dagen. Så här folktomt är det definitivt inte på Vueltasstranden en vanligt dag. Det är normalt en badvänlig strand, och många badande turister brukar tillbringa dagarna där.

Å, vad skönt att det inte blåser så här mycket längre! I dag är det nästan helt vindstilla. Jag har haft en lugn och vilsam helg. Det är en molnig dag och jag sitter på terrassen och tar det lugnt. Funderar på om jag ska gå ut en sväng eller bara sitta kvar här.

Besviken på Tuyo

Mat, Valle Gran Rey

Jag har flera gånger haussat Tuyo i Vueltas som en av Valle Gran Reys bästa restauranger. Men i går var jag där och blev inte alls imponerad, även om maten var lika god som vanligt.

När vi kom dit fick vi veta att det var många bokningar och att vi inte kunde få bord för tillfället, men att vi gärna fick komma tillbaka om en halvtimme om vi ville. Det fanns gott om lediga bord i restaurangen och vi var bara två personer. Men okej, vi hade ingen brådska, så vi gick en sväng och kom tillbaka efter en halvtimme. Det var fortfarande gott om lediga bord i restaurangen. Vi fick vänta tillfälligt vid ett av dem tills vårt tilltänkta bord blev ledigt. Och under hela tiden som vi åt var det aldrig fullt i restaurangen.

Vi beställde varsin vegetarisk rätt. När rätten väl kom in sa Caroline, som jag åt middag med:  ”men är inte det här kyckling?” Vi frågade servitrisen, och jo, det var kyckling. Hon hade blandat ihop den rätten med vår vegorätt eftersom den hette något liknande. Alltså, det finns ju så himla många bra typer av vegokött numera, och jag har inte ätit kött på flera år; jag kan inte känna skillnad. Om inte Caroline hade protesterat hade jag kunnat bara mumsa i mig maten. Fy, tänk om jag hade ätit kyckling! Vid tillfället reagerade jag inte så starkt på det här misstaget från restaurangens sida;  jag måste ha varit på mitt mest harmoniska humör eller något. Men nu när jag tänker på det blir jag förbannad.

När vi bad om att få in mer vatten fick vi påminna servitrisen om det. Servicen var inte okej. Svårt att veta om det beror på den specifika servitrisen eller om restaurangen har blivit sämre. Någon mer som har varit där på sistone och tycker något?

Tuyo är fortfarande mysigt och har god mat, men just nu känner jag mig inte alls sugen på att gå dit igen.

Lite andra regler för livsmedelshygien här

Mat, Valle Gran Rey

En av mina favoritmatbutiker här i Valle Gran Rey är ekoaffären vid busstationen. De odlar sina grönsaker själva på marken precis utanför butiken. Snacka om närodlat och efter säsong!

Och så köper de in ekologiska skafferivaror, och ibland kan man till och med hitta en ekologisk getost från El Hierro i kylen – den goda osten som jag åt när jag var på denna grannö för ett par år sedan.

En dag när jag var i den här butiken så låg det en katt i hyllan (jag ber om ursäkt för usel bild): 

De verkar inte vara lika hårda med reglerna för livsmedelshantering här som i Sverige ;-)

Och apropå det så skajpade jag med maken och nämnde då en söt hund som jag hade träffat:

”Jaha, var då?”

”I mataffären”, sa jag utan att tänka på att det skulle vara något särskilt med det.

”Vadå, i koppel?”

”Nej alltså, det är ägarnas hund, den brukar hänga där.” Och först nu insåg jag att det kanske inte är standard, sett med svenska ögon, att man som butiksägare låter sin hund gå runt fritt i en mataffär, ha ha :-)

Nu pratar jag inte om samma mataffär, utan det här är den lilla butiken som ligger bara ett par hundra meter från lägenheten jag hyr i La Calera. Och den söta hunden ser ut så här:

Här har jag tidigare skrivit om vilka jag tycker är de bästa mataffärerna i Valle Gran Rey.

Dansa fem rytmerna på La Gomera i mars

Fritidsaktiviteter, Resa

Svenska Jonas Klingberg har varje år ett dansretreat på Finca Argayall här i Valle Gran Rey. Jag har inte varit med, eftersom det inte sammanfaller med den period som jag brukar vara på La Gomera. Och för den delen eftersom det inte ryms inom min resbudget.

Däremot har jag dansat de fem rytmerna med Jonas i Stockholm och vet att det är härligt. Och Finca Argayall är ju en av mina favoritplatser här i Valle Gran Rey. Så om du är sugen på att åka till La Gomera och på att dansa, så åk! Retreatet är den 18-25 mars. Det kommer att vara underbart! Om du bokar och betalar före den 16 januari får du dessutom early bird-pris, såg jag just.

Uppdatering: jag har tagit bort länken ur inlägget eftersom den inte längre finns för att retreatet har varit.

Hård jobbvecka och ingen día de los reyes för min del

Kultur, Valle Gran Rey

Oj, vad jag jobbade hårt och mycket den här veckan, men till slut blev jag klar och kunde skicka iväg den språkgranskade texten till kunden. Puh! Men jag hann även med en del roligheter i pauserna mellan jobbpassen.

I måndags var jag på gymmet en sväng. I tisdags var det röstträning. I onsdags kväll var jag på healing journey i yogastudion Vikara. En mycket skön upplevelse där jag låg inbäddad i en filt och slappnade av till ljudet av didgeridoo och tibetanska klangskålar.

Och på torsdagen var jag och sjöng, som vanligt. Det har varit lite blandat väder under veckan. I torsdags regnade det ordentligt precis innan jag skulle gå och sjunga, men under sången klarnade det upp och när jag kom ut hade solen tittat fram:

Å, vad jag gillar mina fritidsaktiviteter här i Valle Gran Rey! Alla sådana här roliga saker kan jag förstås hitta i Stockholm också, men eftersom jag bor i förorten blir det alltid en del restid, och det blir inte av på samma sätt att jag åker iväg och gör saker. Jag väljer helt enkelt bort den där restiden, men det innebär också att jag väljer bort aktiviteterna. Här är det nära till allt, och då kan jag göra många saker utan att det behöver ta för mycket tid. Jag skulle vilja ha det så här en större del av året än bara knappa två månader.

Día de los reyes

Det är den här helgen som man firar jul på allvar i den här delen av världen – eller man firar både vår jul och día de los reyes (eller los reyes magos). Firandet pågår i flera dagar med en procession upp till den lilla kyrkan i El Guro och umpa umpa hela nätterna. Jag firade inte. Men här kan du läsa vad Eric säger om día de los reyes och här visar Lisa bilder från firandet.

Jag märkte faktiskt inte ens av firandet. Det kan bero på att jag i fredags inte lämnade lägenheten på hela dagen, för det var då jag jobbade som allra mest. I lördags var jag ute på eftermiddagen, men då bara här nere i dalen medan firandet pågick uppe i kyrkan. Jag minns forftarande den första vintern jag var här i Valle Gran Rey. Då bodde jag i Casa de la Seda, en bit upp ur dalen, alldeles nära kyrkan, och fick inte sova på två nätter på grund av umpa umpa-musiken. Det var första gången jag hörde talas om los reyes magos. Ibland får man lära sig den hårda vägen ;-)

Här bloggade jag om los reyes den gången:

los reyes, inlägg 1

los reyes, inlägg 2

los reyes, inlägg 3

Stillnad vind och röstträning

Fritidsaktiviteter, Språk, Valle Gran Rey

Vinden avtog och det blev varmt och skönt väder. Det skedde ungefär samtidigt som jag började jobba igen, och därför mest sitter inne :-o Det skedde också ungefär samtidigt som jag avslutade min tiodagars rawfooddetox, som jag blev helt trött på för att det inte passar mig att äta kall mat när det inte är så varmt ute. Ja, ja, nu är det varmt i alla fall. Skönt!

Jag har mycket jobb den här veckan, men jag måste ju hinna med lite roligheter också. I dag har jag varit på röstträning. Det är en liten grupp som får gemensamma sånglektioner en gång i veckan med början i dag. Jag har varit med i den här gruppen ett par tidigare vintrar också, och det är verkligen kul och lärorikt. Och det bästa av allt är att det för mig blir en lektion i tyska också samtidigt. För självklart är det på tyska; vi är ju ändå i Valle Gran Rey ;-) Det måste väl ändå vara det bästa sättet att lära sig ett språk – att få det serverat i ett superroligt sammanhang.

Misses D and the Boys i Valle Gran Rey 3 januari

Kultur, Valle Gran Rey

Misses D and the Boys, som jag skrev ett inlägg om för en vecka sedan, är flitiga med att spela här i Valle Gran Rey just nu. Håll utkik på anslagstavlorna här om du vill se dem. Nu på tisdag spelar de på Noah’s Ark, som ligger vid statyn i La Puntilla.

Här hittar du Facebook-eventet Misses D and the Boys 3 januari 2017, där du kan läsa mer om kvällen. Det börjar klockan 21, och om det bara slutar blåsa någon gång så lär det bli mer folk, mer fart och mer fest än i söndags.

Vinden ska visst lugna ner sig redan i dag. Skönt, för jag börjar bli rätt trött på den.