Mobiltelefontäckning i Valle Gran Rey

Valle Gran Rey,

Så vitt jag kan minnas har det alltid varit usel mobiltäckning i Valle Gran Rey när jag har varit där. Åtminstone i de djupaste delarna av dalen. Men det räcker med att man kommer upp till La Calera för att det ska fungera – och om man vandrar uppe i bergen fungerar det utmärkt.

Flera försök har gjorts med att sätta upp en ny mobilmast, men den blir saboterad varje gång. Jag gissar att det finns människor i Valle Gran Rey som inte gillar mobilstrålning.

Den här vintern var mobilmasten dock en mobil mast på en bil alldeles i närheten av rondellen i Vueltas. Och det har visst fungerat. Någon som är i Valle Gran Rey nu och har koll på om mastbilen står kvar? Och om det finns någon mottagning?

20160117_153522.jpg

Det regnar på La Gomera

Natur, Valle Gran Rey,

Det regnar äntligen på La Gomera. Och på flera av Kanarieöarna – jag såg precis ett klipp i mitt Instagramflöde från ett Teneriffa i spöregn. Det har ju varit en osedvanligt torr och solig vinter i år, och det var vattenbrist och risk för skogsbränder. De stackars människorna som försöker odla saker har inte haft det lätt. Normalt brukar det inte uppstå skogsbränder så här års, men jag läste om en mindre brand för några veckor sedan vill jag minnas, som lyckligtvis hann släckas innan den spred sig. Hoppas att det nu har kommit tillräckligt med regn för att avhjälpa allt det här.

Här kan du läsa ett blogginlägg om regnet i går (på engelska) och här skriver samma bloggare om vädret i dag, att det har kommit massor av regn och att temperaturen har varit neråt en plusgrad uppe i bergen. Det är inte vanligt med så låga temperaturer på La Gomera, men för två år sedan kom det faktiskt något som liknade snö uppe i bergen (länk till mitt blogginlägg om det). Nere i Valle Gran Rey går temperaturen inte under tio grader eller så när det är som kallast, men det är ju inte så varmt det heller på de breddgraderna.

Jag är tillbaka i Sverige. ”När kom du hem?” frågade någon som jag träffade i går. ”Förra veckan, tror jag”, blev mitt svar. För direkt när jag kom hem så kom jag in i den vanliga lunken, där det är måndag och fredag och måndag och fredag hela tiden, och jag hade faktiskt svårt att bena ut hur länge jag hade varit i Sverige. Det är som om tiden fungerar annorlunda för mig i Sverige än vad den gör när jag är i Valle Gran Rey.

Det blir inte lika täta uppdateringar från mig nu när jag inte är på plats längre. Men helt tomt blir det inte; jag har fortfarande massor att berätta från min tid i Valle Gran Rey. Så lägg till Gomerabloggen i ditt RSS-flöde om du vill fortsätta läsa om La Gomera framöver.

Är du på La Gomera? Vad tycker du om vädret?

Uppdatering: Precis efter att jag lade upp det här inlägget fick jag en länk från en Facebookvän till en artikel om att det snöar på Gran Canaria.

Åka Gomerabåten utan biljett?

Resa, ,

På färjeterminalen i San Sebastián i dag betalade jag min båtbiljett till Teneriffa. Mannen i biljettluckan sa att nu var det klart och jag behövde inget annat än mitt pass för att gå ombord på båten. Jahapp, hajtäck har kommit även till La Gomera, tänkte jag och började gå bort från biljettluckan.

Det fungerade på samma sätt när jag åkte mellan Gran Canaria och Teneriffa för några veckor sedan; personalen har en läsare där de drar passet och sedan är det bara att gå ombord. Men då fick jag ändå ett papper på att jag hade betalat.

I dag fick jag ingenting, och jag hann bara fem meter innan det började kännas dåligt. Dels hade jag betalat utan att få något tillbaka, inte ens ett kvitto. Dels har det blivit fel förr när jag har köpt båtbiljetter för att åka mellan kanarieöar och jag ville ha ett papper där jag kunde dubbelkolla att dagen och tiden var rätt.

Jag vände tillbaka till biljettluckan och bad om ett kvitto. Det fick jag, och mannen i kassan poängterade att kvittot bara var mitt eget – det behövdes inte för att kliva på båten.

Så blev det dags att gå ombord. Jag gissar att du redan har förstått poängen. Jag räckte fram mitt pass och fick frågan om jag inte hade någon biljett. Jag sa att jag inte hade det. ”Solo pasaporte”, försökte jag. Men nej, fick jag veta, om man åker Fred Olsen räcker det att visa passet men på Armasbåtarna behöver man biljett. Ehh? Jag blev uppmanad att traska tillbaka till väntsalen och biljettluckan för att be om en biljett. Jag var ute i god tid, så det skulle inte vara några problem att hinna gå hela vägen tillbaka och be om en biljett. Men jag gjorde i alla fall ett försök med att räcka fram mitt kvitto, och se då gick det bra. Det som jag fick tydligt påpekat för mig att det bara var mitt eget kvitto var nämligen en biljett, enligt mannen som kollade biljetterna. Ehh? Men nu var det bara att kliva på båten.

Undrar hur många som inte hade lika gott om tid på sig och som inte fick följa med båten? Rimligtvis måste ju alla som köpte biljett i dag fått samma besked: att det var betalat och klart, och sedan fått veta att de inte fick kliva på båten.

Av någon anledning – kanske för att det är karnevalstider? – så körde ingen av rederierna någon mitt-på-dagen-båt idag. Jag var tvungen att lämna min lägenhet 10.30 men båten gick inte förrän 16.30. Eftersom jag alltid får separationsångest, i livet i allmänhet och när jag ska lämna Valle Gran Rey i synnerhet, så ville jag inte dra ut på avskedet längre än nödvändigt genom att sitta och vänta på 13-bussen. Och vad jag tycker om att ta åttabussen är ju allom bekant vid det här laget. Jag kostade på mig en taxi till San Sebastián vid 10.30-tiden (57 euro, hu!). Och sedan ägnade jag dagen åt att sitta och jobba på en bänk utanför färjeterminalen.

Nu är jag alltså i Los Cristianos på Teneriffa. Jag gick ut och åt en tidig middag på veganska snabbmatsstället K-Vegan, som ligger i en food court som jag har glömt vad den heter. Men googla K-vegan om du vill hitta en karta. Jag åt deras mycket goda falafel redan förra året och körde en repris på det i dag. Tyvärr var hummusen slut dock. Över en annan disk i samma food court köpte jag en färskpressad apelsin-, morots- och ingefärsjuice. Mums! Genom att att jag gick ut och åt tidigt (strax före 19) slapp jag dessutom tiden när inkastarna härjar som värst utanför restaurangerna.

Och i morgon flyger jag till Sverige. Märkligt. Sa jag att jag har bokat samma lägenhet i Apartamentos Rivas till nästa vinter? Jag har betalat depositionsavgiften och allt. Om typ tio månader åker jag till Valle Gran Rey igen. Jag längtar redan.

Cykelutflykt i Valle Gran Rey

Fritidsaktiviteter, Natur, Valle Gran Rey

I dag hyrde jag en cykel. Precis som förra året (länk till när jag gjorde samma cykeltur förra året) hyrde jag på Bike Station Gomera, som ligger  i La Puntilla. Jag har hyrt cykel där även tidigare, och det är mest av vana som jag går till samma ställe igen. Men det finns även en cykeluthyrare i Vueltas och en i La Playa.

I förra årets cykelinlägg skrev jag om hur dålig kondis jag hade, och den hade inte blivit bättre sedan dess kan jag meddela. Jag konditionstränar i princip aldrig numera  och det är förstås en nackdel när man ska ta sig upp ur en dal.

Den första biten var jobbigast. Då går vägen verkligen bara upp upp upp utan någon variation. Jag pausade ungefär fyrahundra gånger, och minst en gång satt jag och vilade i säkert en kvart.

20160206_142510.jpg

Jag trodde inte att jag skulle orka upp till den första tunneln den här gången. Men någonstans efter Los Granados så började det kännas bättre. Då blir vägen mer snirklig vilket ger en aningen planare väg ibland, och alltså lite vila.

Dessutom tog jag en kort avstickare förbi restaurangen Macondo. Jag var inte inne men sneglade in genom dörren. Det såg mysigt ut och utsikten ner över dalen – åt vänster på bilden nedan – går inte av för hackor.

Det här ligger vid busshållplatsen Lomo del Balo, och härifrån går vandringen upp till Las Hayas som är nummer 25 i den röda vandringsboken och som jag har gått en gång och sedan försökt gå en gång till men inte lyckats hitta början på. Jag letade inte på rätt ställe, helt enkelt; Lomo del Balo ligger längre upp i dalen än jag trodde. Nästa gång jag ska gå den här vandringen till Las Hayas ska jag nog ta en taxi hit. Om jag inte orkar upp till åttabussen förstås; jag har ju börjat ett nytt liv nu och gör sånt. (Ehum, det hände i alla fall en gång den här vintern.)

20160206_144420.jpg

Ungefär som på bilden nedan borde utsikten se ut för den som tittar ut genom fönstret på Macondo. Det vita huset längst upp i bild är kyrkan Ermita San Antonio, som jag skrev mer om i cykelinlägget från förra året.

20160206_144434.jpg

Jag fortsatte upp till första tunneln – det var inte så långt kvar nu. Det går att cykla bredvid tunneln på en gammal väg – det som var vägen innan det fanns en tunnel.  Där är det vackra vyer ner över dalen.

20160206_151314.jpg

Inklusive den lilla avstickaren förbi Macondo så tog det två timmar för mig att ta mig upp till den första tunneln för den här tanten med noll kondis. Vad ska jag gissa att det tar för en van cyklist med kondis? Halva tiden? Kanske betydligt mindre; alltså förstå hur många pauser jag tog ;-) Hen borde i alla fall hinna se betydligt mer av La Gomera än vad jag gjorde på två timmars cykling.

20160206_142446.jpg

För mig var det här tillräckligt med äventyr för en dag. Jag stannade där och åt min matsäck.

20160206_150958.jpg

Och sedan susade jag ner i dalen igen.  Det är nog det jag tycker är den största fördelen med att cykla jämfört med att vandra: jag har med mig mitt transportmedel och det är bara att vända och susa hem när som helst. Jag behöver inte vänta på någon buss eller vandra i fyra timmar för att komma ner igen. Svish bara. Tjugo minuter tog det ner.

Uppdatering: Ha, ha nu har jag läst cykelinlägget jag hänvisar till i det här inlägget och kan konstatera att det sista stycket här är i princip identiskt med det sista stycket i det inlägget. Allting går i cirklar :-)

Kryssning till Kanarieöarna

Resa, Valle Gran Rey

Just nu ligger ett kryssningsfartyg inne i hamnen här i Valle Gran Rey. Även om jag inte hade sett båten redan uppifrån min lägenhet i La Calera så hade jag förstått när jag kom ner på stan att det var något på gång. Det språk som hördes mest i dag var nämligen inte tyska utan brittisk engelska. Ett brittiskt fartyg alltså. Jag tror att det är den båt som heter Thomson Majesty, som man kan läsa om i Willies blogginlägg (på engelska) från förra vintern . I så fall rymmer det 1 500 passagerare – och det gör stor skillnad på en liten ort som Valle Gran Rey. Och här var jag tvungen att kolla Wikipedia hur många invånare Valle Gran Rey har. Enligt den artikeln var det 4 240 invånare år 2013. Men alla dessa 1 500 personer stannar förstås inte i Valle Gran Rey; Thomson ordnar utflykter runt ön för passagerarna, och vandringsturer.

På vintrarna kommer det alltid några kryssningsfartyg till Valle Gran Rey – även om de flesta snarare stannar i San Sebastián. Båten stannar över en dag och åker sedan igen. Enligt ovannämnda blogg är det bra reklam för La Gomera, eftersom många av dem som kliver i land här över dagen gillar stället- (så klart, vem gör inte det ;-) – och rekommenderar det till sina vänner.

När det kommer ett så här stort fartyg till hamnen i Vueltas blir det extra märkligt att det inte finns någon hamnbyggnad. Tur då att det har börjat byggas en nu. Jag vet inte hur tidsplanen ser ut för den, men jag har inte sett att det har gått framåt under tiden jag har varit här.

Samtidigt som jag började skriva det här inlägget hördes tre tut nerifrån Vueltas, och så började fartyget backa ut från hamnen. Jag kunde inte låta bli att undra vart det är på väg härnäst. Jag googlade lite och hittade en ökryssning (länk borttagen pga finns inte längre) som har en dag i Valle Gran Rey. Det måste vara den. I så fall är de på väg till El Hierro nu, och det ser ut att kunna stämma med vilket håll de åker åt.

20160203_132800.jpg

Hur går det med tyskan?

Fritidsaktiviteter, Kultur, Språk, Valle Gran Rey

Den som har följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag förra året bestämde mig för att byta språk från spanska till tyska. Jag har haft som ambition att försöka lära mig åtminstone lite spanska här, men eftersom de flesta som jag pratar med är tyskar så lär jag mig aldrig någon spanska. I stället pratar jag engelska med tyskarna. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt att försöka lära mig tyska i stället. Jag har läst motsvarande en gymnasiekurs i tyska för tjugo år sedan bara för att omedelbart glömma bort allt jag lärde mig. Det senaste året har jag repeterat den kursen lite och även lyssnat på eminenta podcasten Coffee Break German – eller snarare bytt podd från Coffee Break Spanish.

Så hur går det nu då? Riktigt uselt måste jag erkänna. Jag kommer liksom inte igång utan faller in i att prata engelska. Både jag och de som jag pratar med märker snabbt att vi kan kommunicera mycket bättre på engelska, och då blir det så. Dessutom verkar min hjärna ha lagrat de spanska orden före de tyska, så när jag försöker komma på ett ord på tyska så dyker det spanska ordet upp först, och så måste jag liksom mentalt lyfta på det för att se om jag kan hitta det tyska ordet bakom. Fatta hur långsam och tråkig jag är att prata med – inte konstigt att alla börjar prata engelska direkt :-)

I dag var jag och sjöng – som vanligt på onsdagar. Sångledaren monadelisa – som också är en känd musiker här i Valle Gran Rey – är från Schweiz och leder sången främst på tyska – lite beroende på vilka som är där, men nu när den värsta högsäsongen har lagt sig så är runt 90 procent av sånggänget tyskar eller åtminstone tysktalande. Och jag tycker att jag förstår henne bra – fast det kan också bero på att hon har ett så tydligt kroppsspråk.

På onsdagssången dyker det ibland av någon anledning upp en sång som är på svenska – jag har aldrig hört sången i Sverige, dessutom är slutklämmen på danska, men det spelar ingen roll för ingen förstår ändå, ha ha. I alla fall så blev jag Lisa ombedda att sjunga den sången inför de andra i dag, och så gjorde vi det. Och efteråt var den tyska kvinnan som jag hade stått bredvid under hela sångsessionen superförvånad över att jag var svensk. ”Men du pratar ju så bra tyska!” Och det roliga var att det jag hade gjort var att nicka och le åt sådant hon sa, säga ”ja” ibland – uppenbarligen på ungefär rätt ställen – och humma lite när jag inte förstod helt och hållet vad hon sa. Och hon var helt övertygad om att vi hade stått och pratat tyska med varandra i två timmar, fast det bara var hon som hade gjort det. Så tydligen kan jag i alla fall fejka att jag pratar tyska – en ganska god färdighet det också ;-)

Så nu är jag i följande läge: på spanska kan jag bara prata om grönsaker (jag kan handla mat och läsa recept i en vegomattidning som jag brukar köpa här), och på tyska förstår jag när det handlar om sång. Och så jobbar jag på att ta mig igenom ett nummer av Der Valle-Bote  (Ja, den lokala tidningen är naturligtvis på tyska.). Det går så där.

I morgon ska jag på röstworkshop. Mera sång. Mera tyska. Mera Valle Gran Rey. Härligt! När jag jobbar egentligen? Nu, tänkte jag.

Middag på Tuyo

Mat, Valle Gran Rey,

I går kväll var jag för en gångs skull ute och åt middag på restaurang. Jag äter ju nästan bara min egenlagade mat annars, men jag rekommenderar verkligen att gå ut och äta i Valle Gran Rey. Det är betydligt billigare än att äta ute i Stockholm, och det måste vara billigare än i övriga Sverige också. Och så finns det många utmärkta – verkligen utmärkta – restauranger.

I går hade jag tänkt prova El Coco Loco – en restaurang där jag inte har ätit tidigare. Den ligger lite märkligt till och man måste nästan veta att den finns där för att hitta dig. Om du går åt Vueltas-hållet på huvudgatan i Borbalán så ska du svänga vänster in på en liten väg typ ett kvarter (eller är det två?) efter bankomaten.

I alla fall: jag läste på menyn utanför och där stod inte ett pip om några vegetariska rätter. Eftersom jag 1) bara har ätit vegetariskt sedan jag kom hit i år och hade lust att fortsätta med det och 2) inte vill stödja restauranger som inte har några vegoalternativ på menyn så bojkottade jag dem och gick vidare. Men om du äter animalier är jag säker på att det är en bra restaurang – och det är möjligt att jag går dit någon gång när jag är i mer fiskläge än nu.

I stället gick jag till Tuyo, som är en av mina favoritrestauranger här i Valle Gran Rey. De har supergod mat och trevlig personal. Dessutom gillar jag verkligen inredningen, som jag närmast skulle beskriva som en blandning av marockansk och indisk stil :-) Maten har asiatiskt stuk, kanske malaysisk?

Jag åt en gäng gari, en vegetarisk gryta med potatis, morötter, broccoli och kokosmjölk. Nu när jag tänker efter undrar jag om inte det är den här grytan jag omedvetet har haft i huvudet när jag har gjort gryta själv på sistone. Gott var det i alla fall.

Här har jag tidigare skrivit om mina favoritrestauranger i Valle Gran Rey. Och här jag har tidigare skrivit om Tuyo.

20160124_195259.jpg

Ett dopp i havet

Valle Gran Rey

Jag pratar ofta med personer som har det som en mer eller mindre daglig vana att ta en simtur i Atlanten. Själv kommer jag mig liksom aldrig för. Men i går blev det av: jag plaskade omkring en stund vid Vueltas-stranden. Och oj, vad skönt det var! I vattnet blev det tydligt hur mycket varmare det är i Valle Gran Rey den här vintern än den förra.

Min nya vana blir: ta alltid med mig badkläder när jag ska ner på stan, så att jag kan ta ett dopp om andan faller på.

20160123_142552.jpg

Gomera Lounge – musikbar i Valle Gran Rey

Kultur, Valle Gran Rey

För … nu ska vi se, det blir nog ett par veckor sedan nu, var jag på en konsert på Gomera Lounge. Det var Deborah som spelade tillsammans med sina nyfunna musikerkolleger. Jag lärde känna henne här förra vintern, och precis som jag är hon tillbaka i år. Sa jag att La Gomera ger mersmak? Deborah och hennes kolleger kallar sig Misses D and the boys, och om du är i Valle Gran Rey de närmaste veckorna så håll utkik efter dem. De spelar lite här och var.

Deborah är bra! Hon kör singer/songwriter-stuket med sin gitarr, och jag gillade både hennes röst och låtarna.

Dessutom var det kul att jag äntligen fick tillfälle att kolla in Gomera Lounge. Det finns ett brett utbud av konserter och musik här. Valle Gran Rey är otroligt musikertätt, och förutom de mer uppstyrda konserterna så sjungs och spelas det överallt på gatorna. Men Gomera Lounge är kanske det populäraste stället, åtminstone bland tyskarna som jag träffar här.

Personligen gillar jag inte alls att hänga i barer om kvällarna, men jag måste hålla med om att Gomera Lounge är en mysig bar. Deborahs konsert var kl 21-23, och jag tror att det är standardtiden för deras konserter. En bra tid för en tant som jag som gillar att vara i säng vid midnatt.

Så om du vill chilla i en skön bar med opretentiös musikunderhållning om kvällarna så tycker jag absolut att du ska kolla in Gomera Lounge. Det ligger i La Playa, precis runt hörnet från strandpromenaden där.

Gomera Lounge

Las Palmas de Gran Canaria

Resa,

Jag har bestämt inte pratat färdigt om trippen till Gran Canaria häromveckan, så här kommer ett inlägg om Las Palmas. Vi bodde ju i Tafira Alta alldeles utanför Las Palmas, så det blev några turer in till stan, även om jag absolut inte kan påstå att jag har utforskat den på djupet. Jag har bekanta som gillar den här stan och som gärna tillbringar tid här, särskilt på vinterhalvåret. Så jag var nyfiken.

Det som framför allt är bra är att det inte på långa vägar är lika turistigt som Maspalomas/Playa del Inglés. Här finns både turister och bofasta. Dessutom gillar jag att det finns en strand mitt inne i stan. Men runt stranden, Las Canteras, tyckte jag att det var som på vilken turistort som helst: det finns massor av restauranger, fik och barer. En del är turistfällor, andra är bra.  Vi åt på en restaurang som lätt hade kunnat vara en turistfälla men det var det inte. Den hette Tara, och den trevliga personalen serverade en utmärkt skaldjurspaella som inte var dyr alls.

Vi åt även på en fiskrestaurang som jag fick rekommenderad för mig, som hette Amigo Camilo. Där var det så mycket folk att man fick ta en nummerlapp för att få bord. Väl inne fick vi gå fram till disken och titta på dagens fångst och peka ut vad vi ville ha. Det blev cherne, vad det nu kan heta på svenska, en halvstor vit fisk. Vi beställde också friterade calamares och papas arrugadas con mojo – saltkokt potatis med de goda kanariska såserna. Allt var mycket gott.

20151229_150055

Den här restaurangen ligger precis mot gränsen mot La Isleta, och det är den delen av Las Palmas som jag gillar mest. Här kan man promenera i lugn och ro och titta på havet. Det finns några få restauranger, folk fiskar, det finns gott om bänkar där man kan sätta sig och ta det lugnt, och jag såg även en yogastudio, så det bådar gott. Platser där det finns yogisar brukar vara bra platser.

20151229_152517

Annars är det även fint i den gamla stadsdelen Vegueta. Men det kändes vid ett kort besök mer som en stadsdel att turista i än ett område där man vill bo. Där finns en fin kyrka, Santa Ana.20151228_180446 20151228_180145 20151228_175619

Sammanfattningsvis fastnade jag inte direkt för Las Palmas, men om jag inte redan hade hittat mitt vintertillhåll skulle jag absolut kunna tänka mig att ge stan fler chanser.

Inte vad du sökte efter? Har du läst mitt blogginlägg La Palma, Las Palmas, Palma – vad är vad egenligen?