Åka från Gran Canaria till La Gomera

Resa

Sedan i förrgår är jag i Valle Gran Rey. Så härligt! Det är femte vintern i rad som jag flyttar kontoret hit under januari. I sex veckor kommer jag att vara här. Jag har några dagar ledigt nu, men på måndag börjar jag jobba. Och det är det som jag gillar bäst: att ha min vardag här. Ja alltså det är klart att det vore skönt att ha semester här också, men jag vill gärna ha en lång ledighet i Sverige på sommaren, så för mig passar det bra att jobba så här års, bara i ett bättre klimat än vad jag tycker att det är i Sverige på sommaren.

Innan jag kom hit så var jag på Gran Canaria i tio dagar. Jag har inte skrivit så mycket om det, eftersom min dator inte riktigt kom överens med det wifi vi hade i lägenheten där, så jag tänkte återkomma med ett par inlägg om det. Men först vill jag berätta om min resdag från Gran Canaria till La Gomera:

Resa från Gran Canaria till La Gomera

I förrgår morse åkte jag från Gran Canaria till La Gomera. Vi bodde i Tafira Alta, som ligger nära Las Palmas. Naviera Armas har båtar från Las Palmas på Gran Canaria till Santa Cruz på Teneriffa. Om jag förstod det rätt fanns det även ett annat båtbolag, Trasmediterranea, som körde därifrån. Det visste jag dock inte innan, för jag hade bara kollat båtbolagen som jag brukar åka, och inte tänkt på att det kunde finnas fler. Naviera Armas båt tar två och en halv timme till Teneriffa.

Det går också att åka Fred Olsens båt mellan öarna, men den går inte från Las Palmas, utan från Agaete en bra bit därifrån. Den båten går dock betydligt fortare; jag har för mig att den bara tar en timme. Men eftersom vi bodde nära Las Palmas behövde jag åka därifrån. Maken skjutsade mig till morgonbåten innan han själv åkte till flygplatsen för att åka hem till Sverige.

Det var inte det lättaste att hitta var båten gick från. Las Palmas har ett gigantiskt hamnområde, och Naviera Armas kör sina båtar från flera olika hamnar där. Efter att ha irrat i hamnområdet en omgång och sedan rådfrågat kartan på deras webbplats hittade vi till slut deras kontor i gränslandet mellan staden och hamnen. Jag är glad att vi gjorde det här redan dagarna innan jag skulle åka. Det hade varit ett rejält stressmoment att rådda det med både båtens avgångstid och makens flyg som deadline. På deras kontor köpte jag biljett och fick reda på att de erbjuder gratisbussar ut till den rätta hamnen. Men jag fick ändå skjuts i bil.

Båten gick 7.30 på morgonen. Från både Teneriffa och La Gomera är jag van vid ordentliga avgångshallar, men den här var ett provisoriskt tält. En enkel resa till Teneriffa kostade 32 euro. Jag gissar att Fred Olsen är något dyrare. Hos Fred Olsen kan man dessutom köpa resan hela vägen till La Gomera inklusive busstranfer. Jag vet inte om Naviera Armas gör likadant. Båten avgick i tid och jag fick beskåda soluppgången från havet.

20151230_075412

Något försenad kom båten fram till Santa Cruz på Teneriffa. Eftersom jag inte hade riktigt så mycket marginaler i min resplan som jag hade velat så tog jag en taxi till busstationen, el intercambiadór. Det är bara några kilometer. Lite för långt att gå med resväskan, men jag vet att det går bussar. Men taxin gick på 5 euro och det kändes som väl investerade pengar. Taxichauffören frågade vart jag skulle sedan och försökte sälja in en resa hela vägen till Los Cristianos. Men jag vet att bussnätet på Teneriffa är utmärkt och motorvägarna likaså. Dessutom hade jag kollat upp att det fanns två bussar jag kunde ta och att båda gick en gång i halvtimmen, så buss dög bra för mig.

Det här är för övrigt min stora fasa med kanariska bussar: bagageutrymmet . Det är slitigt att lyfta in tjugo kilo resväska i det, och när jag kliver av är jag är alltid övertygad om att bussen ska köra iväg utan att jag har hunnit släpa ut min väska igen. Den här gången hade folk som klev på efter mig puttat in min väska och ställt sina utanför, så jag var tvungen att baxa ut ett par andra resväskor och sedan min egen, och så baxa in de andra väskorna igen. Om jag inte hade hunnit bli svettig tidigare under resan så blev jag det definitivt nu.

20151230_120532

Bussen mellan Santa Cruz och Los Cristianos tog en timme och kostade 9 euro. Jag var framme vid 12. Promenaden till hamnen tog en dryg halvtimme inklusive ett kort stopp på en bänk på strandpromenaden, där jag njöt av torkade fikon och det faktum att jag inte tillbringar min semester i Los Cristianos.

Båten till La Gomera gick 13.30. Den kostade också 32 euro med Naviera Armas, och resan tar en timme. Fred Olsen är aningen dyrare men snabbare, men jag gillar Armas-båten bättre.

Väl framme i San Sebastián på La Gomera lyckades jag för första gången någonsin ta bussen direkt nerifrån hamnen. Annars har jag alltid missat den eller varit otajmad på något sätt och fått rulla min resväska hela vägen till den stora busstationen inne i stan.

Jag lyckades stävja åksjukan på bussen hyfsat genom att sitta och blunda och lyssna på poddar hela vägen, men någon rolig resa är det inte för oss som har anlag för åksjuka. Men bussresan gick smidigt och runt 16.30 klev jag av bussen i La Calera. Vilket för övrigt var ungefär samtidigt som maken anlände till hemmet i Stockholmsförorten. Så det går bra att ta sig fram mellan de olika Kanarieöarna med båt men det tar en stund.

På Gran Canaria med tveksamt wifi

Resa,

Jag är på Gran Canaria. Närmare bestämt i Tafira Alta, där vi har hyrt en superfin lägenhet. Min dator samarbetar dock inte så bra med lägenhetens wifi, så jag kan (nästan) bara komma åt internet via telefonen. Och jag orkar inte skriva långa inlägg från telefonen. Så det blir kort nu, och så berättar jag mer när jag kommer till Valle Gran Rey nästa vecka.

Men så mycket kan jag säga att det finns en massa fint att upptäcka. Idag var vi uppe i bergen en sväng, närmare bestämt till Roque Nublo, som sticker upp till vänster på den här bilden.

image

Dags att lämna landet

Resa

Det börjar verkligen bli dags att lämna landet. Den här årstiden i Sverige är inte min grej. Antingen är det fint men kallt. Eller så är det blött och grått och fult. Och oavsett vilket så blir det mörkt klockan två på eftermiddagen. Nä, fy. Som vanligt drömmer jag om en tillvaro när jag åker redan i november och kommer hem kanske mot slutet av mars. Som vanligt får jag inte till det. Och som vanligt är jag oerhört tacksam för de veckor som jag faktiskt får till. Sju och en halv vecka kommer jag att vara borta den här vintern.

På söndag åker jag. Det blir tio dagar på Gran Canaria över jul i form av semester tillsammans med maken. Och sedan fortsätter jag ensam till La Gomera och tillbringar vardagen där fram till början av februari.

Det kommer att bli tätare blogginlägg här igen under den närmaste tiden, inklusive några rapporter från Gran Canaria – antingen på plats eller efteråt. Jag är nyfiken på att upptäcka Gran Canaria, och jag planerar att undvika de värsta turistställena så gott det går. Jag misstänker att det är precis som på Teneriffa: det går att ligga i en solstol hela dagarna och tillbringa kvällarna med att ducka för restaurangernas inkastare. Eller också kan man upptäcka naturen och hitta egna smultronställen. Gissa vad jag tänker ägna mig åt?

Ingalill Andreasson: Min variant av La Gomera

Valle Gran Rey, Vandring

I dag har Gomerabloggen besök av en gästbloggare, nämligen Ingalill Andreasson, som är i Valle Gran Rey just nu. När Ingalill inte vandrar i bergen på La Gomera är hon författare och skrivkursledare. Hon är också redaktör för min kommande roman Tsunamin, som släpps under våren.

Idag har jag gjort en typisk Gomeravandring – min modell. En fin mix av möten och ensamhet. På bussen upp mot Arure fick jag bättre koll på vind och väder, ändrade (som ofta) plan. Och slog följe med Gunilla och Lisa, två andra ”långliggare” härnere, en halvmil mot Santa Clara (ovanför Vallehermoso). Sedan ensam tillbaka till Epina, där jag fördrev en stunds bussväntan ihop med: en man från Arizona som bor nere i Arguamul med sin finska fru sen trettio år – en kvinna från Luxemburg som bor i San Sebastian – några vandrare från Chicago. Buss, bussbyte, och utbyte av tips med en kvinna som hade vintervandrat här i tjugo år. (Själv började jag 1998) Av en äldre lokal dam fick jag veta att lilla Tazo har en Sankta Lucia-fest av något slag, lite kul så här i december.

Ön är liten men kosmopolitisk. Varje dag brukar jag få träna både spanska, engelska, tyska, och norska eller danska. Motion för hjärnan. Här finns bra kurser i spanska, jag har gått tre-fyra gånger plus en termins invandrarspanska, och har stor glädje av att kunna slänga käft eller få svar på undringar.

Icke-vandringsdagar börjar på hamnstranden när solen kryper över berget, oftast har jag sällskap av något dussin människor som står utströdda och rör sig: diverse yogavarianter, pilates, styrka, dans. En pratsam f.d. general född 1917 tar sin dagliga morgonpromenad: tio vändor utmed vattenbrynet. Och så är vi en handfull simmare, den där första timman. Var och en blir salig på sin tro.

I takt med värmen kommer fler och fler, många tyska familjer med småbarn (bra ställe att vara barnledig på!) och många övervintrare som man känner igen och hejar på. Först framåt onsdag brukar fler av veckoturisterna (Tui, Ving, Apollo etc) hitta hit; de har få dagar att spendera och ett späckat utflyktsprogram.

Kan du klara av ett par timmar till fots, då vill jag verkligen uppmana till en vandring, såvitt det inte regnar eller stormar för då är bergen och stigarna hala och förrädiska. Helikoptrarna svävade över Argagaravinen för några dagar sedan, en holländare hade fallit tio meter men lär ha överlevt. Gå inte den om du inte är van vandrare, även om det är frestande att vilja knalla vidare just från stranden och se allt uppifrån. Gå istället upp i tid, och ta åttabussen, då får du dussintals andra och säkrare alternativ. Vandringsturismen här har nämligen (långsamt ) fått service! Skyltar och ledmarkeringar, och en bra vandringskarta att hämta gratis på turistbyråerna. När bilism och därmed vägnät bredde ut sig föll ju många gamla stigar i glömska. Men tack vare alla vandrare har de röjts, och de hålls efter. Fina slingor, ofta forna tiders förbindelselänkar mellan byar och dalar. Medan man går där, tätt inpå odlingsterasser och omväxlande bebodda och övergivna hus, kan man begripa och imponeras av tidigare generationers strävan.

Man behöver alls inte klara alla de grandiosa turerna med 6-700 meters höjdskillnad: det räcker med korta sträckor eller vanliga promenader för att steg för steg närma sig landskapet. (Medan den som nöjer sig med en bil- eller bussrundtur lätt kan få för sig att ”jaha, nu har jag sett La Gomera så vad blir det nästa vinter?”)

Så mitt absoluta tips till dig som läser Jennys blogg för att få veta mer om ön: unna dig att vandra! Du kommer närmre, och du kan rentav bli en av oss som tycker att när man reser hit flyttar man sig hemifrån och hem. Välkommen!

//Ingalill Andreasson

Vinter i Valle Gran Rey? Boka boende i tid

Resa, Valle Gran Rey

De senaste veckorna har jag fått flera frågor, via mejl och kommentarer, från personer som letar efter boende i Valle Gran Rey i vinter. Min första tanke när jag har fått frågan har faktiskt varit: ”Den här vintern?” För det är sent att få tag i boende i Valle Gran Rey nu, särskilt om du tänker vara borta över jul och/eller nyår. Jag vet faktiskt inte hur det ser ut på övriga ön – om man kan vara mer spontan där eller om det är framförhållning som gäller där också. Vet du? Berätta gärna i en kommentar.

Högsäsongen på La Gomera är ungefär november till mars, och den absoluta toppen ligger på jullovet. Jag säger inte att det är omöjligt att hitta något så här års, och självklart kan du ha tur och fånga en avbokning. Men det är svårt, och det finns definitivt inte mycket att välja mellan.

Lägenheten som jag ska bo i den här vintern bokade jag i februari. Det var samma lägenhet som förra året, så det kändes enkelt. Anledningen till att jag hamnade i den lägenheten var dock att jag året innan misslyckades med att hitta en lägenhet hos La Paloma, som jag hade hyrt lägenhet av de två åren innan. Det misslyckade försöket gjorde jag i april, om jag minns rätt. (Då har jag några krav på lägenheten jag hyr eftersom jag brukar bo där ett tag. Den måste fungera som ett verkligt hem, vilket i min värld betyder att det finns wifi, ett fullt utrustat kök, en balkong eller terrass och allra helst en tvättmaskin.) Jag tyckte att jag var hyfsat tidigt ute som försökte boka vinterboende i april – men det var alltså fel.

Året innan dess, min första vintervistelse på La Gomera, så hade jag inte alls koll på att jag behövde vara så tidigt ute. Då fick jag planera om och tillbringa julen på Teneriffa först, innan jag fortsatte till La Gomera, där jag hyrde en lägenhet en bit upp i Valle Gran Rey-dalen.

Jag gillar själv inte att behöva boka så tidigt – jag vill kunna vara mer spontan, och som egenföretagare vet jag aldrig hur mycket jobb eller pengar jag kommer att ha nästa år. Men det brukar vara okej avbokningsregler, där det enda jag riskerar att förlora är handpenningen på tio procent. Så jag tänker alltid att jag får väl avboka om det inte funkar. Det har jag hittills aldrig gjort. Däremot har jag oftast kunnat boka om till mer korrekta datum när jag till slut har bokat flyg och planerat vistelsen bättre.

Mitt tips till dig som vill vara i Valle Gran Rey under vintern är alltså att boka boende i god tid. Gärna närmare ett år i förväg om du vill vara där över jul och nyår.

Boka transfer till och från La Gomera

Resa

Jag har sett bussarna som det står Autobuses mesa på, men jag har aldrig vetat vad de gör. Jag har tänkt att det är guidade turer. Men i vintras var det någon som hade använt deras tjänster och berättade om det för mig. Autobuses mesa erbjuder transfer från flygplatsen på Teneriffa (norra eller södra) och till den plats på La Gomera som du vill åka till

De hämtar upp dig på flygplatsen, kör dig till båten, har skaffat båtbiljetten, och när du kommer fram till San Sebastián så kommer en buss och hämtar dig (och alla andra som har beställt tjänsten förstås) och kör dig till din slutdestination. När jag tittade på deras sajt kostade det här 88 euro för tur- och returtransfer inklusive båtbiljetten. Jag hade antecknat någonstans att båtbiljetten gick på 56 euro tur och retur sist. Dryga 30 dollar för tjänsten alltså. Det blir dyrare än att ta bussen: 5 euro enkel resa från San Sebastián, och kanske 3 euro från flygplatsen till Los Cristianos ger 16 euro, men då måste du passa bussarna, och själv brukar jag ju inte vara särskilt bra på att hinna med bussen.

Det här känns extremt smidigt och så mycket billigare än att ta en taxi (55–60 euro enkel reda från San Sebastián till Valle Gran Rey) .

För mig personligen stupar det på att jag aldrig lyckas – och ofta inte vill – åka direkt hemifrån och till La Gomera. Det blir alltid minst en natt på Teneriffa däremellan. Men med den här tjänsten som ju underlättar resan skulle jag ha bättre chanser att ta mig hela vägen på en resdag. Jag ska definitivt ha det i åtanke framöver.

Här hittar du Autobuses Mesa.

Har du provat den här tjänsten? Skulle du kunna tänka dig att göra det?

Vinter på La Gomera

Resa

Den här veckan blev det kallt i Stockholm. Och genast satte min La Gomera-längtan in med full kraft. Så här ser planerna ut för den här vintern:

Jag kommer att semestra på Gran Canaria över jul tillsammans med maken. Min tidigare erfarenhet av den ön består av två partyresor till Playa del Inglés i tjugoårsåldern. Jag har alltså inte sett ön alls, och det tänkte jag åtgärda nu. Maken vill kitesurfa, och det gör man tydligen bäst i Maspalomas, så vi kommer att vara tvungna att hänga i turistområdena några dagar för det. Men sedan är min tanke att vi ser oss omkring lite på ön. Eftersom maken är en sån som kör bil, och dessutom alltid vill vara bilburen, så har han hyrt bil, och det ger ju stora möjligheter att se ön. Bra grej! Vi har hyrt en lägenhet långt från turistområdena, men nära Las Palmas – en stad som jag har varit nyfiken på ett tag, så den hoppas jag att vi hinner utforska.

Sedan åker jag vidare till La Gomera. Jag kommer till Valle Gran Rey precis före nyår. Det blir antagligen några semesterdagar till innan jag övergår till att ha vardag där. Och det tänkte jag ha tills i början av februari. Det blir jobb och sådant som vanligt, bara i ett bättre klimat än i Vinterstockholm. Det blir bra! :-)

Hur har La Gomera förändrats?

Gomeratips, Kultur

Det är så roligt att få mejl från bloggläsare! Jag fick ett mejl från Håkan, som under många år har sett La Gomera från en annan synvinkel än jag, eftersom hans man kommer därifrån. Så jag passade på att ställa lite frågor:

Hur har La Gomera förändrats sedan du först kom dit 1988? Mer turister? Mer hus? Andra förändringar?

Spanien gick med i EU 1986 och sedan dess har det hänt oerhört mycket, ibland för mycket. Många norrlänningar i Sverige som fortfarande kör omkring på tvättbrädor till vägar, blev nog vansinniga när miljarder pumpades in i vägprojekt på små kanariska öar med knappt någon befolkning alls.

La Gomera var den sista av de större öarna som fick en flygplats (1999, Jennys kommentar efter att ha googlat). Ön var helt enkelt för knölig för att hitta ett bra ställe att bygga på, man var tvungen att fylla ut en hel barranco med massor av fyllning och ändå är den djupt mellan två berg som gör att flyg hela tiden ställs in.

Ett annat problem med flygplatsen var att den hamnade långt från San Sebastian dit det var långa kringelkrokiga vägar, så det var bara att sätta igång med att göra svindyra tunnlar som knappt används av fler än de som bor i Playa de Santiago.

Turismen har väl ökat känns det som, iallafall har utlänningarnas köp av fastigheter ökat och t.ex Guarimiar och Pastrana har vaknat igen.  Pastrana har till och med en liten bar som fungerar.  Ett tips är att vandra upp i dalen ovanför Guarimiar, otroligt vackert.

Hur är det att bo på La Gomera som infödd?

Francis var sladden i familjen och hans föräldrar var i femtioårsåldern när de fick honom, så de är inte i livet nu. Men hans syskon lever kvar på ön och hans äldsta syster är över 70 år (han är 49) . Francis växte upp i ett hårt samhälle präglat av Franco och med stränga föräldrar, men som yngst gick det oftast att skylla på de äldre syskonen och han gick oftast fri från örfilar och liknande. Familjen var hade det förhållandevis bra. Han gick i skolan 1-6 i Alajero dit det bara fanns stigar upp genom bergspass. Högstadiet var i San Sebastian och övriga högre skolor på Tenerife.

Hans båda systrar som numera är pensionerade, hade alldeles tills helt nyligen, en äldre sjuk kvinna inneboende hos sig, som ett litet äldreboende i sitt eget hem, och fick en ersättning från staten för det. Annars är det pensionerna de lever av, och de är ändå ganska bra i Spanien, plus att sjukvård och mediciner är helt gratis för pensionärer.
Numera går livet ut på att rasta hundar, laga mat åt lata karlar, gräla med grannar om vatten och titta på ”novelas” (oändliga tv-serier a la Dallas.)

Har du något annat turisttips?

Ett annat tips är att någon gång flyga över till Lanzarote, ta bussen upp till norra ön, till Orzola och därifrån ta båten över till Isla Graciosa och den lilla huvudstaden Caleta de Sebo där det bor ungefär 600 personer. Isla Graciosa är den åttonde ön som är bebodd. Stadens alla gator är av gul sand, det finns ett par hotell, restauranger och barer, underbart att se.

La Calera – en del av Valle Gran Rey

Valle Gran Rey

I vintras när jag var i Valle Gran Rey så bodde jag ju i den del av dalen som heter La Calera. Det är lite Gamla stan-känsla över La Calera, och det är verkligen mysigt där. Jag skulle säga att det är den allra mysigaste delen av Valle Gran Rey. Även om jag egentligen känner mig mer hemma i Vueltas, men det är nog för att jag har bott i där mest.

La Calera vid Tienda Victor

Det finns två mataffärer i La Calera. Små mysiga hål i väggen med inte så stort utbud men åtminstone den ena har supertrevlig personal. Det finns också flera restauranger.

Från La Calera är det nära till huvudbusstationen. Bra om man vill vara säker på att få en plats på bussen, för då kliver man på först i stället för när bussen redan har åkt runt hela Valle Gran Rey och plockat upp folk. Det är också nära till butiken Lomo del Riego som jag har skrivit om i det här inlägget, som säljer närodlade och delvis egenodlade ekologiska grönsaker efter säsong.

Den kanske största fördelen med att bo i La Calera, förutom mysfaktorn, är att det är nära till bergen. Eller, man bor redan på berget, närmare bestämt på La Mérica. Vandringsleden upp till Arure börjar runt knuten (beroende på exakt var man bor förstås) och det går bra att gå en liten bit upp på den och sedan välja en liten stig tillbaka ner på ett annat ställe i La Calera, så har du fått en minivandring på, vad kan det ta? En timme? Max. Bra på jobbdagar, när jag egentligen inte har tid att vandra men inte kan låta bli.

La Calera main road

Jag var lite sugen på att bo i Vueltas i vinter. Men så var det någon som påminde mig om att de vägarbeten som pågick där förra vintern säkert skulle hålla på kommande vinter också givet den takt som arbeten brukar ta på La Gomera. Så då fick jag hjälp med min beslutsångest och kommer att bo i La Calera i vinter också. Det ser jag fram emot.

La Calera gränd